Droppar

Piggare nu - det är skönt.

Fortfarande sol ute men oj vad det blåser, vågorna kastar sig upp mot klipporna och trots att det är cirka 50 meter ner till vattnet så känns det som om vattendroppar snart kommer att stänka på fönstret där jag sitter.

Alla väder är så fantastiska här ute!

Tjurigt blåst

Det är märkligt och dumt vad puckad jag kan vara.
Tjurig på ett blåst sätt liksom.
För vilken smart person tillbringar dagarna i den varma solen genomförkyld?

Försvarar mig med att jag inte har suttit och solat.
Men inser sedan att det nog är värre att slita med att
- lasta stenar och släpa dem 50 meter i skottkärra. I uppförsbacke. Lastar av.
- donar med. Skittunga stora stenar. Flåsandes andfådd.
- kratta jord och så gräs.

Jag borde ha varit i skuggan.
Eller inne.
För jag hostar nästan lungorna ur mig nu.
Snorar.
Och jag tror att febern är tillbaka.

Dumma dumma jag

Spindeldagen

En spindel (abnormt stor och läskigt gulbeige) en millimeter från min handled på handtaget på solstolen. Jag rusade upp och hämtade vattenslangen och duschade bort den från stolen. Satte mig sedan i den andra solstolen.

En annan spindel hoppade - verkligen hoppade - och landade på min hand. Hej reaktionsförmåga - smack sa det så flög den vidare i livet med ett jättehopp.

Massa spindlar i olika storlekar på de båda altanerna.
Går aldrig barfota men skulle det mot förmodan hända så står jag aldrig still. Om jag hoppar och studsar med fötterna håller sig spindlarna undan.

Toalettbesök och sedan direkt in i duschen. När jag färdig kliver ur duschen ser jag en jättemördarspindel sitta på väggen bakom toaletten. Vilket betyder att den kunnat hoppa ner på min rygg. Eller i mitt hår. När jag satt på toa. Hemska tanke. Jag bad spindeln - högt - att ge sig ut i naturen. Sa att den fick fem minuter på sig. Gick ut ur badrummet. Återkom fem minuter senare och konstaterar att spindeln utmanar ödet. Eller är döv. Ger den ännu en chans men ingen förändring sker. Hämtar fyra dagstidningar, rullar ihop dem och slänger dem mot spindeln med kraft. Spindeln mosas och väntar nu där på väggen på att Kärleken ska komma hem. Någon måste ju ta rätt på spindelmoset och alla tidningar som ligger slängda runt toaletten.

Själv sitter jag i soffan med fötterna uppdragna under mig. Skriver och kollar ut på havet där en stor motrobåt brummar förbi med hög musik spelandes. Funderar över den spindelrika dagen och konstaterar att det är bra träning. Förr hade jag befunnit mig i stan för länge sedan.

Mer tårar

Tänkte nog att det är lika bra att bre på med tårar när jag ändå är igång.

Därför har jag precis sett I taket lyser stjärnorna

Kan påstå att kudden är genomblöt av tårar.

Och kanske lite snor...

Vila i frid, B!

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd nog att inse skillnaden…

Samtal mitt i lunchen, köttfärssås och spagetti utblandad med salta tårar. Många salta tårar. Jag fick veta att en av mina bröstsystrar från vår vecka i Alfta i höstas blivit offer för cancern. Hon jag träffade på onkologen i mitten av april. Goa B med sin stora kärlek till sin familj. B med glimten i ögat och sitt jävlar anamma som jag hann se trots att vi knappt hann lära känna varandra.

Död inom några månader, kunde jag ha funnits för henne på något vis? Minsta lilla vis? Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Åh, vad jag känner för henne och hennes familj. Cancern är obarmhärtig och fy faaaan vad ledsen jag blir. Men jag väljer också att inse att jag inte är hon. Det väljer jag för att inte gräva ner mig i oro över en massa "kanske" och "tänk om" som dyker upp utan att jag får en chans att parera. Jag är frisk och jag ska ta mig fasen njuta av varje sekund av mitt liv. Även när jag påminns om livets skörhet.

Mod att förändra det jag kan - det är modigt att våga välja livet. Modigt att slåss mot rädslan och närheten till döden. Jag är modig även om jag tillåter mig att bryta ihop ibland.

Jag reser mig igen – för jag tror att jag har förstånd nog att inse skillnaden!

Taskig planering!

Att få feber och ont i halsen när Kärleken är bortrest. Dumt. Orutinerat. Vem ska badda min panna och hämta vatten? Göra mig nyponsoppa med glass i? För det ska man ha när man är sjuk. Jag tror att innehållet i min snok har förflyttat sig till min hals. Tänker inte förklara närmare men kan konstatera att det är otroligt äckligt att hosta.

Det är faktiskt första gången som jag blir riktigt sjuk sedan jag återhämtade mig från cytostatikabehandlingen förra våren/sommaren. Jag har alltså inte varit riktigt sjuk på över ett år.

Tro om det fungerar som med mensen?
Den försvann ju under cytostatikabehandlingen och kom inte tillbaka förrän flera månader efter behandlingen var klar. Men kom gjorde den. Trodde fasen att jag skulle bli tvungen att åka till sjukhuset för påfyllnad av blod. Så mycket blödde jag första gången. Tog mig knappt ur duschen och trosor, matta och handduk var totalt förstörda. Genomblodade.

Tänker dock inte bli otroligt sjuk. För i morgon kommer Osloboende bonussyrran Anna för att umgås och det var evigheter sedan vi gjorde det. Fattas bara att jag är risig då.

Sicken fantastisk helg vi har haft. Sol hela midsommarhelgen, vi har verkligen njutit. Kanske som mest när brorsan skickade hagelbilder från Göteborg… nä, skojar bara och önskar verkligen att alla fått njuta av vackert väder under midsommar.

Midsommar firades med goda vänner och viss tid tillbringade vi alla med övriga i sommarstugeområdet. Dansa runt midsommarstång, leka lekar, äta korv och prata skit med alla ingick. Det hoppades säck, spikades i spikar och sprangs med ägg. I fjol spottades det gröna godisgrodor och det såg ju så roligt ut, så det var synd att det inte var med i år.

Årets dans






















Sonen premiärbadade.
I 11 graders värme (kyla).
Och han badade vid sju olika tillfällen under två dagar.Kärleken var då också tvungen att bada för att inte bli retad av sonen för att vara en badkruka. Kärleken tyckte att det var aningen kallare... och att det var mycket skönare att ligga i bubblet...





































Sedan en bild från balen på min vackra dotter





















Att ta studenten har varit slitigt, då de har firat i mer än två veckor... Men dagen de gick ut på trappan var den sista i sviten...






















Söta syrran Mia var såklart med och firade!






















Söte Prinsen har också haft skolavslutning





















Och liksom i fjol har vi matat Alpackorna - de är ju ursöta även med mat i mungipan!






















Många bilder blev det men här kommer slutligen ett kort med blå himmel, flaggan i topp och nubben redo. Och jag i mitt ostyriga hår.

Puss på er

Skandal eller inte?

Skandalfyllda saker har skett i vår stad.
Tycker vissa.
Andra tycker att det är mänskligt.

Min åsikt är att alla kan få en "snefylla" (been there done that...)
Men att vara rektor och få en tokfylla på studentbalen?
Är det ok?
Visar det bara att rektorn är mänsklig?
Eller har han ett större ansvar?

Dansa med slipsen knuten runt huvudet... tungan hängandes ner på hakan... dansjucka med tjejerna... och slutligen bli tillsagd av just en elev att det är dags att gå hem. "Tänk på att du kommer att ångra dig i morgon".

Då var klockan 04.00.
Efterfesten pågick i stadsparken.
Men då lyssnade rektorn och gick hem.
Till slut.

Nu är han avstängd för utredning.
Tro vad de kommer att komma fram till?

Någon kreativ människa har använt sig av filmen om Hitlers sista dagar och satt ihop ett massivt påhopp på olika människor i vår kommun. Kanske inte så kul för er som inte känner till personerna men jag lägger in den i alla fall. Hur som helst är den bra gjord.

Jag får dock rysningar bara av att se den där förbaskade Hitler. Läser just nu Mannen utan öde av Imre Kertész (Nobelpriset i litteratur 2002) och som vanligt blir jag så ledsen och arg när jag läser om andra världskriget och alla sabla puckon som kunde förstöra världen så. Grrrrr...

Tankar i dubbel bemärkelse

Jag tankar för fullt. Har gjort sedan studentspektaklet var över i torsdags kväll. Tankar in kraft genom nära och kära, utsikt, bubbelbad, pussar och varma andetag i nacken av Kärleken, middag på Höga Kusten-hotellet - så gooood mat, lite Sörpa och nu slappa i soffan, glo på film och ändå ibland kasta blickar ut mot havet. Dubbeltanka.

Fast dubbelbemärkelsen var egentligen det faktum att jag insett att när det blir för mycket för mig fastnar inte information eller tankar och det är faktiskt så att jag mycket tydligt upplever att det andra säger eller det jag försöker belasta min hjärna med bara liksom studsar mot hjärnan likt en studsboll och flyger ut igen.

Jag fick lösa det med att skriva lappar och nu börjar förmågan att åervända igen. Tack och lov, för det är grymt irriterande.

Anna-Karin, träningsvärken satt mest inom det område man använder att sitta med. Plattarselet alltså. Kan finns viss chans att plattarselet höjt sig någon tiondels millimeter. Whohoooooo...

Plattarsel

Det är illa när till och med Björn Borgtrosorna skär in i rumpspringan. Då vet man att det platta arselet är ett faktum. En deprimerande upptäckt.

Igår red jag på Islandshäst och det var då jag ventilerade mina funderingar med de övriga som red. Det framgick aldrig om de har samma problematik så det kan mycket väl vara så att jag är den enda med Björn Borgtrosor som skär in i arselet. Plattarselet. (Tur jag har kille;)

Jag har inte ridit på tio år så idag började plattarselet att värka mucho. Det kan hända att jag inte tar mig ur sängen i morgon, vis av erfarenhet vet jag att andra dagen efter konstig ansträngning är värst. Stora studentdagen i morgon så jag får så lov att kliva upp.

Det var vissa stunder idag som jag funderade på att gräva en grop, krypa ned och krafsa igen jorden över mig. (Inte allvarligt menat!!!) Tänk att den tanken slog mig aldrig när jag fick cytostatikan och jäklar vad jag mådde som en påse skit då. Ofta.

Idag mår jag som en prinsessa i jämförelse. Jag är grymt lycklig över att få göra detta för dottern under studenten. Få uppleva allt. Det är en fin förmån.

Konstaterar bara att det är ett jäkla slitgöra!

Igår och idag...

Fortfarande totalt ordnat kaos i mitt liv. Känner mig trött hela tiden grinfärdig, glad och galen om vartannat. Idag vill jag lova att jag har svurit som fan på snigelförarna framför mig. De är idioter och jag är bäst... hrm... finns viss risk att all stress är blandad med pms också. Bara för alla att hålla sig undan ;)

Men en kvart låg jag i nya bubblet igår. Sedan kliade det i kroppen och jag rusade upp och in för att göra klart ett grattiskort.

Sandra kräver foto på mig i poolen men jag kan bara åstadkomma ett på Kärleken nu. Hittar inte sladden till kameran men jag tog ett med mobilen också och den sladden hittade jag. Så här är han, karln i mitt liv som också är en äkta byggare Bob. Vi har hög järnhalt i vattnet, därav lite brunt men det har avhjälpts idag. Lite mer snickerier är det kvar men det mesta är gjort. Vad säger du, Sandra, kommer du och badar i sommar?


















Sen handling idag på Coop och tänk att jag var tvungen att dra fram tranbärsjuicen liksom under en massa andra juicer. Stoppade ner två juicer i vagnen och vände ryggen mot juicestapeln och gick. När det plötsligt brakade och splashade bakom mig. När jag vände mig om låg hela stapeln med säkert 30 jucikartonger - enliters - på golvet. Det fullkomligen forsade tranbär och lingon ur de trasiga förpackningarna.
Jag hämtade torkaupphjälp och drog som en avlöning därifrån.

Men sedan smög jag tillbaka och knäppte ett kort med mobilen.

För din skull, Sandra!

Det är galet nu med allt.

Vi håller på som vettvillingar i stugan med altan, bubbelbad, slipa och olja trädgårds- bord och stolar. Jag har redan svurit på att det är första och sista gången trädgårdsgruppen får tutenuttbehandling, nästa år blir det ny grupp i plastrotting. Varför lägga ner en massa tid på att slipa och pensla när man kan sitta i en solstol med en god bok och ibland flukta utsikt?

Förutom detta har skyltar gjorts, gräs såtts, berg spolats rena med högtryck, kort scrappats, en naturstenstrapp byggts.

Efter frukost har vi dragit igång och framåt åtta – nio på kvällen har vi gett upp.
Min kropp värker och jag tog mig knappt ur sängen i morse.

På torsdag tar dottern studenten, sedan kan lugnet infinna sig. Längtan är stor, vill jag lova. Efter lugnet alltså. Tror dottern längtar också för hon börjar bli ganska mör av allt festande.

Det roliga var att en humla blev kär i vår elgräsklippare… jo, det är sant! Humlan hängde på länge och trodde nog att gräsklipparen var en stor och härligt surrande humla.

Det härliga för oss är att ikväll blir det premiärbad i bubbelpoolen. Jag och Kärleken kommer att sitta där och njuta av värmen runt kroppen. Samtidigt ska vi njuta den enormt vackra utsikten.

Jag håller också på att utreda frågan om en egen hemsida, för att där kunna ha kvar denna blogg plus starta en ny. Tar tag i det när allt ståhej är över.
Hörs!

Krasch?

Ända från början… då när det konstaterades att jag hade den sabla bröstcancern… så läste jag om och pratade med folk om tiden efter behandling. Redan då fick jag reda på att när allt omhändertagande var över – alla behandlingar och omgivningens omtankar och frågor – då kan man rasa i måendet.

Man är van vid att under en längre period kontinuerligt besöka onkologen för behandling. Så en dag så står man där och inser att behandlingarna är över. Omgivningen tycker, sedan länge, att man är frisk och det vanliga livet är i full gång.

Så vad händer? Jo, psyket som legat i träda vaknar till, inser plötsligt vad som har skett och brakar samman. Krasch liksom. Dunder och brak.

I fredags när jag fick den sista behandlingen så informerade mig sköterskan om det. Just ja, tänkte jag. Hon sa att det kan ta ett par månader. Innan det sker. Antar att hjärnan är lite trög eller kanske cancerbeskedet var en sådan chock att det tar tid för hjärnan att koppla.

Men det var ju på grund av att jag visste detta som jag direkt kontaktade en kurator. Pratade av mig chocken där i början. Så jag har inte tänkt att jag ska braka om ett par månader. Jag tycker definitivt att det räcker med det pissiga mående jag har haft utan att det ska ta mer tid av mitt liv nu när allt är klart. Hur som helst så är det här en viktig del av hela resan, så det kändes viktigt att delge er detta. Så nu vet ni. Ni märker om fortsättning följer i frågan.

Som sagt så finns det inte med i min planering…