måndag 30 november 2009

Livet

Livet består inte bara av cancer, bygga hus, arbete och nytt liv. Det består av en vän som förlorat sin son också. Alldeles för jävla tidigt.

Det gör mig arg och ledsen. Skitledsen.
Alla tankar till min vän M - varma tankar och många styrkekramar

söndag 29 november 2009

Förebild

Skönt att inte vara bakis men tröttheten sitter som en smäck - det blev sent igår. Fantastiskt roligt dock!

Lite då och då så slår det mig att jag är gravid. Att det om ungefär 190 dagar kommer att finnas en ny familjemedlem i form av en liten bäbis. Varje gång det slår mig känns det som ett mirakel - det är fanimig ett mirakel!

Max hoppas att det blir en pojke - "...för om det blir en tjej är jag rädd att jag inte kommer att bli en bra förebild". Ja, han är bara tio år men en tänkare. Min lille prins, som definitivt kommer att bli en fantastisk förebild.

Han flög på Royne när han fick veta om bäbisens existens, med ett flin som gick från ena örat till det andra. Och sa; "Åh, håhå Royne... så du och mamma har legat tillsammans... När gjorde ni det då? Var det när jag var hos pappa?"

lördag 28 november 2009

Pösmunk

Städat, julstjärnat och nyäten sitter jag som en pösmunk i soffan. Illamående hela långa dagen men dagens värsta var när Royne körde vindrutetorkarna med spolarvätska. Jag höll på att kasta upp på en tiondels sekund när jag kände lukten. Men jag tryckte ner rutan och stoppade ut huvudet. Såg nog ut som en blandning av salig och lidande hund, ni vet hur de brukar se ut när de får hänga med skallen utanför rutan. Min tunga var inne i munnen dock.

Mår illa mest hela dagarna. Men jag spyr inte utan kan stävja mitt illamående genom att tugga i mig något. Min hjärna tror att den vill ha choklad i olika former och nu inser jag att jag måste få stopp på sötintaget. Annars kommer jag att kunna rulla fram inom några få månader.

Har köpt en Pilatesboll, måste stärka rygg och mage och minska värken!

Förutom illamående och ryggont är livet prima. Igår var jag och Royne i Uppsala och gjorde NUPP-testet och det visade sig att det är extremt liten risk att vår lill* bäbis har något kromosomfel. Vi fick se det lill* miraklet och hjärtat bankade för fullt. Lycka!

Ska krypa ihop i soffan, sedan duschen och därefter inflyttningsfest hos vänner. Hoppas illamåendet ger med sig!

tisdag 24 november 2009

6 kvm

En 90 cm säng, en stol, en byrå och en tv-bänk. Och en toalett modell mini. Upphöjd och när man ska gå ut från toan har man glömt det och liksom snubblar ut och dundrar in i väggen som är en meter ifrån.

Där bor jag. Känner mig som när jag var 18 och bodde på internat. Målade kroki, läste lite matte, historia, gojsade med lera och hade skulptur. Och foto. Lärde känna massa olika människor, bastade och drack champange. Spydde ibland och ibland sprang vi ut från bastun och rullade oss i snön. Någon gång var det skare. Upptäckte vi.

Minnen.

Hur som helst, nu är jag i storstan för ett par dagars kurs. Kursen verkar intressant och jag, som i mitt gravida tillstånd orkar lyssna i ungefär 15 minuter, hoppas på två pigga dagar. Tro om man blir utkastad vid höga snarkningar? (Som min elake sambo också påstår att jag gör... alltså snarkar... förutom det andra ljudet då. Jävlar kom precis på att det inte alls vore bra om jag somnade under föreläsning...).

Det kommer att bli krävande dagar detta, bäst att sova nu. God natt.

söndag 22 november 2009

Brakare

Jag är en tjej som inte fiser inför min sambo. Inte minsta lilla pysare.
Så är jag då gravid, vilket medför en massa jox med tarmarna. De ändras och det tar längre tid för födan att passera, vilket till exempel leder till bubbel i magen. Mycket bubbel i magen.

Tänk er då följande scenario;

Bästa trevliga och fräscha gravida tjejen somnar mot sambons breda bringa i soffan lördag kväll. Vad hon vet händer inget konstigt, hon vaknar senare och de går så småningom och lägger sig. Sover en skön sömn en hel natt. Kanske det är så att sambon inte är riktigt lika kram- och pussugen som i vanliga fall vid sänggåendet.

Vid frukosten berättar den elake och otroligt dumme sambon att det vädrats ordentliga brakskitar under sovstunden där i soffan. I elake sambons armar. Illaluktande och höga brakskitar.

Fy fan vad jag skäms!

Och då ska ni veta att jag nästan har varit världsmästare i att släppa dundrande brakskitar - innan jag träffade Royne. Tillsammans med honom finns det inte en möjlighet att jag längre skulle göra det. I vaket tillstånd vill säga. Tydligen.

lördag 21 november 2009

Tack för alla hälsningar!

Idag är en riktig illamåendedag, ligger som en padda och försöker sova bort det. Men halva dagen har vi varit ute vid huset och oj, vad det händer grejer! Kolla;


















Här blir det fönster hela väggen. De sätts på plats i veckan. Tänk att se utsikten därifrån när det stormar och vattnet slås upp mot klipporna. Jag längtar tills vi kan flytta in!


















Utsikt minus bråte + fixad trädgård = perfekt

fredag 20 november 2009

Ok, då kör vi!

Såhär...





eller såhär...




För två år sedan fick jag bröstcancer och trodde att jag skulle dö.
Nu växer ett liv inom mig.
Vem kunde tro det?

MEN jag vet att det är tidigt att berätta men jag har mina skäl. Förutom att jag varit tvungen att berätta på jobbet eftersom jag mår som en påse skit och blivit sjukskriven halvtid, så håller jag med Calle Schulman om att Tystnaden kring missfall är farlig. Läs här: http://www.expressen.se/debatt/1.1764992/tystnaden-kring-missfall-ar-farlig

Om det skulle hända mig vill jag få stöd av de runt mig. Man behöver det och det ska vara naturligt att stödja någon som sörjer.

Men sådant tänker jag släppa nu för jag är bara så jävla GLAD - fatta att jag ska bli mamma ännu en gång!

torsdag 19 november 2009

Robinson

Jag vet att jag är lite taskig men ni förstår att jag måste berätta på rätt sätt.
Har inte kommit på det rätta sättet ännu...

Just nu är jag mest less för att Robinson ska ta över tv:n på lördagarna igen. Kärleken gillar det skitprogrammet.

Fast jag får ju hitt på nå alldeles eget och kuligare jag då :)




Dags att hänga tvätt! :)

Det händer saker ju!

Måste berätta!

Tänk att... jag trodde aldrig att vi skulle nå hit. Aldrig. Eller kanske någon ynka sekund. Men jag trodde egentligen aldrig att det var möjligt. Nu verkar det verkligen vara möjligt ändå.

Det är svårt att berätta. Fast det är positivt. Fast några av er redan vet.

Förresten, vi har bokat en resa över nyår. Till Gran Canaria för att njuta av sol en vecka. Jag och Kärleken. Utan Max och Elin denna gång. Vuxentid. Det behövs ibland.

Men det var ju inte det jag skulle berätta...

onsdag 18 november 2009

Ja! Ja! Ja!

Det är fantastiskt.
Otroligt.
Underbart!

Då och nu

Försöker göra något vettigt på jobbet men kan inte påstå att jag glänser i snabbhet idag.

Spyan, mina vänner, spyan.

Nästan precis som när det var dags för nästa cytostatikakur.
Då för snart två år sedan.
Ligger den där och dallrar.

Då brukade jag dela ett litet vitt piller och svälja ner.
Och känna spyan ge sig av efter en stund.
Jag har kvar nästan alla av dessa piller. Förutom 3. En halv till varje behandling gjorde jag av med. Otroligt nog klarade jag annars av att ta hand om mina spyiga tankar. Själv.

Och klarade jag det då... gör jag det nu med.
Japp, det gör jag!

tisdag 17 november 2009

Förhoppningsvis

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag hatar känslan av spyan som ligger och dallrar i halsgropen. Trycket över solar plexus och tankarna som virvlar. Jag vill ha stopp på tankarna men ibland är det alltför svårt.

Så spyan som dallrar i halsgropen försvinner inte.
Och jag ligger vaken med den känslan halva natten. Eller hela.

I morgon kan det hända att jag berättar varför.
Då, när spyan har flugit sin kos.
Förhoppningsvis gör den det.

Håll tummarna är ni snälla!

måndag 16 november 2009

Glá är jag

över att inte bo i en stor stad. Det räcker gott att uppleva trängseln och jäktet någon gång då och då. Men det vore roligt att ha närmare till det stora utbudet en storstad kan erbjuda. För vi har haft en underbar helg. Det är bara fötterna som tagit skada ;)

Vi hade en heldag på Naturhistoriska och Cosmonova, helt klart hur coolt som helst. Vi var alla tre väldigt nöjda efter alla uppstoppade djur, fiskar och coola avbildningar av människans föregångare. 3D filmerna var bra men Sea Monsters var klart häftigast.


















I går var det dags för Skansens akvarium men där blev vi lite besvikna eftersom vi hade tänkt gosa lite med Lemurerna. Så blev det inte. Sandra klappade spindeln och alla klappade vi ormen men då var jag så nervös över närheten till spindel, så jag glömde knäppa kort.

Så hittade vi sedan någon som satt i fängelse. Det gjorde vi.





















Därifrån gick vi vidare till nästa akvarium där vi såg många fiskar. Bilderna på hajarna blev kass, så de struntar jag i att lägga ut. Men hajarna var häftigast med sin mördande graciösa utstrålning... Fast söta och små som längden på min arm.

















Vi avslutade vår lilla rundvandring på Djurgården genom att besöka Vasamuseet. Det var ett ganska deprimerande slut faktiskt med alla skelett och andra påminnelser om död. Men intressant. Väldigt intressant. Skeppet är ett fantastiskt konstverk.





















Efter att ha fyllt våra magar kramade vi Sandra hej då och tog tåget tillbaka till lilla staden Härnösand.

torsdag 12 november 2009

Storstan

Ni kan inte ana vad trött jag är. Men antar att det beror på den trista hösten. I morgon bitti ska Maxen och jag dock äntra tåget arla morgon och bege oss till storstan. Där ska vi träffa bästa Sandra och ha en hel helg tillsammans. Det blir Skansen och andra sevärda saker. Hela lördagen ska vi tillbringa på Naturhistoriska och halva dagen lär bestå av 3D- filmtittande. Vi ska se Fly me to the moon och Sea Monsters. Kanske ses vi där?!



onsdag 11 november 2009

Tidsbrist

Har inte tid med bloggen...

tränar muskler för fullt och snart kan jag nysa utan problem ;)

Förresten så vet ni väl att man kan träna dessa muskler även när man sitter.
Det tyckte jag var en jävla tur nu ikväll när jag var på bio och såg "Så olika".

Fick ju nån sorts behållning av det hela menar jag.
Snarkfilm.

måndag 9 november 2009

Nysning

Blev överraskad idag av en kraftig nysning. Vilket resulterade i trosbyte.
Och... att jag insåg;


- att det är dags att börja med dagliga knipövningar
- eller så måste jag göka mera
- (eller både och).


Med andra ord en ganska positiv nysning.

Men sånt pratar men inte med folk om. Kom jag på nu ;)

söndag 8 november 2009

Helg

Inga fler biverkningar än lite ont i armen och den värken är redan borta. Skönt.
Helgen har bestått av att vila. Kolla husbygget. Promenera. Och fundera.

Vila - skönt att koppla av och bara vara. Utan måsten.

Husbygget - jisses, det går fort framåt. Väggar och tak på plats nu. Polackerna är så skickliga och fint blir det. Bilder kommer så småningom. (När jag har bestämt om jag ska fortsätta denna blogg eller starta en ny, typ "gåvidareblogg" med husbygge och andra saker. Har ju mesat på ett tag om detta. Vad tycker ni?)

Promenera - japp, dax för powerwalks varje dag nu. Det säger maghänget. Usch, vad det pratar. Gungar och dallrar. Men skönt med långprommisar, även om jag hädanefter ska strunta i att gå längs vägar som inte är upplysta när det är kolsvart ute. Ingen bra idé men jag har alla lemmar kvar i allafall ;)

Fundera - ja, det är en hel del saker att fundera på nu. Det är det.
Fast många roliga saker!

torsdag 5 november 2009

Nysprutad

Japp, jag har tagit den. Influensasprutan. Gjorde det på eftermiddagen och hittills har jag en ond ond arm. Men inget mer. Ta i trä, spotta tre gånger, hålla tummarna och kasta salt. Ungefär så. Eller med andra ord bara konstatera att jag inte vill ha fler biverkningar.

Jag har fullt upp i alla fall. Utan fler biverkningar menar jag.
Förmodligen precis som alla andra.
Livet pockar ju liksom på hela tiden.

Vintern är här

Mitt i min morgonpromenad började det hagla. Små, små hårda kulor smattrade ner på min skalle. Då blev jag glad att jag har hår numera, för jag minns så väl hur kallt det var och hur ont det gjorde när det smattrade saker på skallen. När jag hade ollonskalle alltså. Jaja, det hände väl inte så ofta att det smattrade saker på skallen men ändå.

Snön har fallit idag. Men nu smälter den bort. Inte kom det särskilt mycket heller. Men nog känns det i luften att vintern har tagit över. Det gör det.

Jag funderar jag. På andra saker än just vintern. På orsak och verkan. På vad som är bäst.

Berättar när jag vet.

tisdag 3 november 2009

Ge mig

Det känns som om jag inte har något val.
Som om kroppen bara måste bli tillfredsställd.
Det liksom suger och pockar på uppmärksamhet.
Ge mig ge mig ge mig mässar det i skallen.
Jag stretar emot för att jag är slö men just nu är frågan vad som är starkast?
Mitt begär eller latheten?

Orkar jag ta en promenad för att köpa mörk choklad?















Bild lånad från www.kraftfoodsnordic.com

måndag 2 november 2009

Bus eller godis?

Maxen med kompis Johan hos grannen, som knäppte kort och la ut i Allehandan. Upptäckte jag av en slump igår. De "hotade" till sig godis och pengar med Bus eller godis. Max tyckte att det var pinsamt att de hamnade i tidningen men ingen vet ju vilka de är. Förrän nu så klart... :) (Max är den med svärdet).

söndag 1 november 2009

Crescendo?

Stora sminkkakan på plats i fejjan och sedan bar det av till Helén för att få hjälp med det anskrämliga barret. Vidare till Anneli där Katta och Pilla också väntade. Så otroligt roligt att få mysa på med tjejerna. Vinet flödade och snart tog bilen oss till Sundsvall. Vi hade näst bästa platserna... Tänk er isen på en hockeyhall och att all "is" var upppdukat med bord. Tänk er sedan en scen på ena kortsidan. Våra nästbästa platser var på andra kortsidan... Tur att de hade storbildsskärmar. Vi hade så otroligt trevligt även om jag fick skitont i fötterna av de ovana högklackade dojjorna.

Katta sprutade i och för sig tuggad chokladefterrätt över mig.

En hel hockeyhall full med tjejer/kvinnor/tanter. Lite häftigt faktiskt. Sist jag var på en liknande tillställning då kollade jag på ett gäng killar som strippade. Stämningen då påminde om gårdagens... liksom flåsandes fuktig... speciellt när Magnus Samuelsson visade sig. Då lyfte taket lite.

Annars var det bra men inte super. Det var som att det aldrig blev något riktigt crescendo, fast det var på väg när Magnus visade sig. Tyvärr var han med endast några minuter.

Idag är det en tung dag. Trött och slut i kroppen. Kass i magen. Och tänk att då drack jag ändå inte en enda droppe, chaufför som jag var. Gissa hur resten av tjejerna mår...