Då och nu

Försöker göra något vettigt på jobbet men kan inte påstå att jag glänser i snabbhet idag.

Spyan, mina vänner, spyan.

Nästan precis som när det var dags för nästa cytostatikakur.
Då för snart två år sedan.
Ligger den där och dallrar.

Då brukade jag dela ett litet vitt piller och svälja ner.
Och känna spyan ge sig av efter en stund.
Jag har kvar nästan alla av dessa piller. Förutom 3. En halv till varje behandling gjorde jag av med. Otroligt nog klarade jag annars av att ta hand om mina spyiga tankar. Själv.

Och klarade jag det då... gör jag det nu med.
Japp, det gör jag!