Jag vet ju att positiva tankar gör mig gladare och friskare. Det är något jag vet och känner med hela mitt jag. Så jag arbetar med olika verktyg med att ta hand om hjärnans – ibland – pissiga budskap…
De där tankarna då jag ser mig själv få återfall… spridd cancer i hela kroppen, liggandes i sängen med droppets drippande… nära och kära ibland på sängkanten… jag som en utmärglad skugga av mitt forna jag. Fast innan jag hamnar där. Innan, då jag fortfarande har kraft… Då sliter jag som fan med att få ihop en massa ord, film och bra saker till mina barn som de ska ha med sig. Från mig. Så att de alltid ska känna att jag finns där. Stöttar dem. Tröstar dem. Hjälper dem. Kramar dem. Älskar dem. Och övriga familjen… och min stora Kärlek, min livskamrat… Hur gör man?
Fast det behöver jag inte veta för sådana tankar FRÄMJAR INTE MIG. Det är skittankar som är en del av mitt inre, min inre rädsla som har förstorats enormt på grund av snoppogan. På grund av det helvete jag har gått igenom. Dessa tankar samlar jag i ett moln… molnet blir stort som fan och nästan svart i färgen… sedan boxar jag iväg det allt vad jag kan och ser hur det flyger iväg där genom min blå och vackra himmel… Fyller sedan himlen med stora ljusa moln som är fulla med lycka över hur mitt liv är – OCH KOMMER ATT VARA framöver…
Njuta av att se barnen växa upp (även om det är som ett eget litet helvete ibland så är det ett lyckligt helvete).
Glädjas över att vara omgiven av barnen, familj, vänner och Kärleken.
Självklart njuter vi ute i ”RÖVHÅLSMALIN”… vissa badar i poolen (som snart ska vara på plats), andra i havet… alla njuter vi av havsutsikten. Och av att vara tillsammans.
I nuet i livet!
JAG LEVER!
11 år sedan
2 kommentarer:
Åh vad jag håller med dig!!!
Har inte många strån kvar på huvudet nu...
Bamsekramar med blå himmel o värmande vår sol
Kram Monne!
Skicka en kommentar