Förhoppningsvis

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag hatar känslan av spyan som ligger och dallrar i halsgropen. Trycket över solar plexus och tankarna som virvlar. Jag vill ha stopp på tankarna men ibland är det alltför svårt.

Så spyan som dallrar i halsgropen försvinner inte.
Och jag ligger vaken med den känslan halva natten. Eller hela.

I morgon kan det hända att jag berättar varför.
Då, när spyan har flugit sin kos.
Förhoppningsvis gör den det.

Håll tummarna är ni snälla!