Föräldramöten

Jag är utbildad lärare. Och avskyr hemskt nog föräldramöten. En grupp ihoptvingade människor som tar evigheter på sig att komma fram till något. Ingen vill göra ett skit. Några får alltid göra allt.

Jag sitter där och räknar minuterna tills jag får gå hem.

På något enstaka möte har jag upplevt något som liknar skratt. Och glädje. Men de minuterna är lätträknade. Det känns tydligt att ingen jävel vill vara där. Hur mycket vi än älskar våra barn så är det svårt att frammana energi på kvällskvisten. Svårt att vara delaktig, glad och kreativ. Tråkigt nog.

Nu ska jag samla ihop mig och gå på ett föräldramöte.
Ha medlidande med mig...