måndag 11 maj 2009

Tiddelipom

Ultraljud på hjärtat i morse och det visade sig att lilla hjärtat sköter sig mycket bra. Det är skönt att höra att inte Herceptinet påverkat mitt hjärta. Jag har hört om en del vars hjärta inte klarar Herceptinet och därför inte kan få den behandlingen. Det är enormt dumt.

Förutom att hjärtat mår bra av Herceptinet är det dessutom skönt att veta att mitt hjärta är ett friskt hjärta. Med tanke på att min pappa dog av ett kasst hjärta när han var 49 år. Jag är tacksam över att mitt funkar som det ska!

Ett stort delmål infaller i morgon.
Då är det dags att ta bort min port-a-cath.
Ett och ett halvt år sedan den sattes in.
Och äntligen ska den bort!


Inget mer skav av bilbältet... kommer att kunna ha lite urringat utan att en liten dosa syns. Med en slang som startar vid koppen och går upp mot halsen, över nyckelbenet... Det har inte varit snyggt.
Så här ser det ut

Men ärren har läkts fint. Ser ni ett ovanför porten och ett ovanför nyckelbenet? Och slangen där emellan? Ärren har bleknat ordentligt men i morgon får jag ett färskt där nere vid porten. Där öppnar de och drar ut hela härligheten. Gahhhhh...








Detta är den lilla funktionella prylen som har kamperat med mig så pass länge. I morgon gör jag slut...









Men förbaskat bra har den varit, faktiskt! Fast att äntligen få vara utan den är ju så mycket bättre. Tiddelipom liksom.

Har dock lite ångest inför den lilla operationen.
Eftersom de tar ut porten när man är vaken.
Bedövar lite bara... ;)

Så idag efter ultraljudet gick jag in till kirurgen och pratade med en kvinna. Hon lovade att de skulle stå beredda med olika medikament för att jag skulle få en liten trevlig tisdagsfylla. För att minska äckelkänslorna och den lilla ångesten.

Jag ska också be dem slita bort det lilla utåtstående födelsemärket när de ändå är igång. När jag ändå är bedövad och väck i skallen.

Jag och Kärleken tog en prommis efter middagen. Det behövdes tillföras lite frisk luft och vackra vyer till min hjärna, som är fullproppad med slaskiga, ärrade och slangiga blodtankar. Längst bort kan man se Härnösands enda slalombacke. Där bortom Södra Sundet, Bottenhavet...

















Blev lite lugnare.
Tiddelipom

7 kommentarer:

A-K sa...

Grattis! Skönt att bli av med den!
Jag ska tänka på dig imorgon.
Kram på dig!

Kamilla sa...

Åhh, så skönt att få bli av med den!! Även om den säkert har varit till stor nytta även för dig!
Men din sitter ju väldigt "synligt", min sitter mer utåt armhålan, precis under behåbandet, eller ett band på ett linne eller så. Den syns nästan inte alls. Det är jag glad för, MEN jag vill oxå bli av med den fort som fan. Men kan tänka mig att dom gärna vill att man behåller den ett tag`?? Den diskussionen ska jag snart ta med min läkare, förhoppningsvis!
Tänker på dig imorgon, och hoppas du får ett mysigt rus, det fick jag när dom satte in min, har inte ett minne alls ha ha
Själv är jag nervös för min pet-röntgen imorgon, ja inte för själva den utan mer för resultatet!
Stor kram
Kamilla

Anonym sa...

Då jag tagit ut en och satt in en ny.. ja, det blev ju bara så...

Jag kan tala om att de inte bara drar ut den.. den är fast sydd inuti dig... och har du otur så har den växt fast lite... så min operation av utplocket tog nästan lika lång tid som insättandet...

Och jag har nu många ärr...

Kram Pys som är så vacker numera... inte ett strå på huvudet..

Malin sa...

A-K, jaaa tack - tänk på mig! :)

Kamilla, bra att din knappt syns men, som sagt, skönt att bli av med. Har ingen aning om hur länge de väntar med att ta bort den. Men jag vet att det inte är någon hög prioritet så man kan få vänta. Bra att trycka på.
Tänker inte bara bli rusig, går in för att bli packad för fy vad jag är mesig när det gäller detta!

Pysan, tack nu känns det mycket bättre... nä jag ljuger nu känns det ännu värre... ville inte direkt veta detta... inte just nu ialla fall...

KRAMAR

Johanna sa...

Jag tror att det kommer gå jättebra när de ska ta ut din port. Den kan bli lite inkapslad av vävnad och det kan kännas lite obehagligt, men det gör ju inte alls ont. Det man känner är att de drar och pillar i vävnaderna men för mig funkar det ganska bra att försöka snacka lite skit med sköterskan.

Hur satte de in porten på dig? För på mig har de alltid satt in dem med bara lokalbedövning - men det kanske beror på att mina lungor mår så dåligt av lugnande, snarare än att det är rutin att göra så. Vad vet jag?

Men det är ju inte värre än när de sätter in den eftersom de bara drar ur slangen, de behöver ju inte öppna för att komma åt venen.

Det kommer gå bra. I promise.

www.metrobloggen.se/sanbo sa...

SWEETIE!
HOPPAS det gick bra i dag!!!
Nu är detta över!!! Du har varit så duktig och stark!!!

Malin sa...

Johanna, tack för dina tröstande ord! Du hade rätt i att det skulle gå bra. För ganska bra gick det faktiskt... Jag var nersövd när de satte in porten, eftersom de samtidigt rensade armhålan på lymfkörtlar.

Sandra, upplyftande solstråle - tack!

KRAMAR :)