Skinn

Nu börjar skinnet på fingertopparna och hälarna liksom luckras upp. Skivar sig och smular sig. Hälarna är som en främmande planet där man får kämpa sig fram varje meter på grund av alla sprickor. Svinga sig över...
















Främmande planet... som inte är en främmande planet utan vulkanen Poas i Costa Rica. Om man ser hälarna såhär blir de ju fantastiskt vackra.
Men vackert kan vara ont.
Och irriterande.

Och jag smörjer med feta salvor, klär in fötterna i plastpåsar och strumpor utanpå. Hasar runt i lägenheten. Prasslar och glider. Håller på att slå ihjäl mig av halkan där inne i påsen. Plastpåsen liksom fastnar i skinnet efter ett tag. Svår att få av men hälarna blir fina och känns mer som mina och inte en främmande planet. Ett tag.

Vilken jäkla tur att jag bara har en behandling kvar!