Som om någon bankat mig i skallen upprepade gånger och använt kroppen som en deg. Knådat, rullat och bankat på. Slängt ner i bakbänken. Så kändes det när jag vaknade. Det tillsammans med det vanliga gjorde att det blev ganska tungt att ta sig ur sängen. Området kring bröstet och armhålan som är opererat är stelt och gör skitont varje morgon. Jag behöver liksom komma igång innan det släpper. Om då kroppen är extra trött blir det svårare. Suck, jag är inte ens 40 och det är dessutom 1 1/2 år sedan jag opererades...
Klockan 07.15 var sonen färdig att gå till skolan. Han sa att han skulle läsa en kvart och sedan gå.
Ja, klart jag frågade varför han tänkte gå så tidigt.
"Jag har några mattepapper jag vill göra färdiga", svarade han.
Han är nio år, fyller 10 i oktober. Och han tar ansvar för sina studier. Det är helt otroligt vad mammahjärtat sväller av stolthet. Min prins.
JAG LEVER!
10 år sedan
4 kommentarer:
Bra mammat! Jag förstå att du är stolt!
Har du gjort bröstrekonstruktion än? Min doktor ville att jag ska vänta 2 år pga strålningen - är det likadant för dig?
Kram
Duktig pojke du har! Sånt gör en stolt!!
Ha en skön helg!
kram Kamilla
En ny läsare här! Ska själv börja med min första cellgiftsbehandling måndag den 18:e mot äggstockscancer. Fick jag veta i torsdags.. Hur lång tid tog det innan du kände av alla biverkningar? Torra slemhinnor, hårtussar som lossnar osv..?
A-K, tack men vi är många som delar på äran... och tonåren är ju inte komna än... Har svarat dig på din blogg om bröstkonstruktion - har ju bara "tårtbitsopererat" mig.
Kamilla, ja barnen berör mycket!
Sofie, välkommen hit! Trist att du också behöver gå igenom detta men super att behandlingar finns. Jag tror att det var ca 10-14 dagar det tog innan de första riktiga biverkningarna kom. Men direkt efter behandlingen mådde jag ganska illa och blev som kliig i kroppen. Fast hur man mår är ju olika för alla. Det beror ju också på vilket cellgift man får. Håller båda tummarna för dig!
KRAMAR :)
Skicka en kommentar