Bollar i luften

Skallen håller på att sprängas och det humöret har den varit på hela dagen. Nacken och axlarna är också värkiga. Griniga liksom. Jobba har jag gjort i alla fall. Många elever som är på g nu och behöver ganska mycket stöd, så det är inte läge att vara sjuk. Kärleken säger att jag har feber men jag ignorerar honom.

De senaste veckorna har jag varit fylld av någon sorts segervittring. Ingen hybrisvarning utan bara en ärlig tokglädje. En fantastisk glädjefnattande känsla liksom. Att snart är den otroligt påfrestande resan över. Hur firar man det om inte med en riktig brakfest?!

(Åh, jisses, vi har helvetesprogrammet "Färjan 2" på och just precis nu pratar en kille med en röst som låter som om han nyligen blivit kastrerad... egentligen är han hes men tjejigt piphes... han låter så rolig att jag asgarvade rakt ut.)

Brakfest ja... smider planer, skriver gästlista och ser framför mig lite akustisk musik med några vänner som är bra på att spela och sjunga som inramning till det hela. Tokiga lekar, gott att äta och dricka. Ett stort tält där folk kan slagga eftersom vi bor lite utanför stan.

Visst vore väl det ett bra sätt att fira livet?!
Nu måste jag bara be de sjungande vännerna.
Och styra upp allt annat.

Och dottern som tar studenten också.

Kan bli många bollar i luften nu...