Det får mig onekligen att börja tänka.
Tänka med stort T.
Ett liv utan sorger - hur vore det?
Att alltid vara säker, aldrig känna marken gunga under fötterna...
Hur utvecklande vore det?
JAG LEVER!
10 år sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det får mig oxå att tänka och få lite ångest. Det finns inga garantier, men det finns det å andra sidan inte för någon.
Vissa dagar är lättare än andra att svepa in ångest-tankarna i tänkta små blåa lådor. Kram
Helst vill jag nog slippa att utvecklas genom sorger.
A-K, det finns aldrig några garantier. Livets skörhet blir bara så tydlig när man gått igenom detta! Fast vi lär oss ju också - förhoppningsvis - att verkligen ta vara på varje dag!
MorsanMia, välkommen hit och ja jisses vad jag håller med dig. Ett liv utan sorger vore super. Undrar bara om man då skulle kunna känna glädje och lycka... utan besvikelser? Det är ungefär som med barnen, de måste ha tråkigt ibland för att veta när de har kul.
Fast om jag kunde få lyckan ändå så tackar jag och tar emot! Nu ska jag kika in hos dig!
Kramar :)
Skicka en kommentar