Omöjligt att sluta trots att ögonen svider och ryggen värker.
Jag ritar, suddar, ritar, suddar och svär. Ibland känner jag mig duktig, rätar på axlarna och ler för mig själv. Ger mig en tankeklapp på ryggen. Fast oftast inser jag efter ett tag att det är något jag inte har tänkt på. Då ritar, suddar, ritar och svär jag ett tag till...
Nu har det uppstått något som vi känner oss nöjda med. Så nöjda att vi söker en arkitekt för att få ett annat och tränat öga som tittar. Kanske kommer med smarta lösningar. Någon som har några bra tips att dela med sig av?
Sedan skickar vi in bygglovsansökan och till hösten kööööör vi!
Fy fasen vad jag är lycklig.
Här och nu.
Och då och sedan och fanimig för alltid!
JAG LEVER!
11 år sedan
5 kommentarer:
Malin! Jag älskar hur du i förgående inlägg skriver: "Jag antar att denna tid betyder extra mycket för mig. Ett avslut på helvetet och en början på resten av livet." Jag har läst den meningen om och om igen nu, och jag tycker det är så bra skrivet.
Hur gick det med pruttgrannen förresten?
Kram S
Härligt!!
Och vad duktig du är. Ska bli spännande att följa projektet.
Kram.
fråga Lillelin!
Wow, du låter bestämd och säker! Kram på dig och lycka till!
Sara, tack för fina ord och vad det gäller pruttgrannen så har han lugnat sig lite...
Isabelle, hinner nog lägga ner bloggen innan det projektet tar fart på allvar men följa det kan du ju ändå! :)
Sandra, lillElin har varit här och kollat in planlösningen med en del kommentarer! :)
A-K, Tack och KRAAAM
Skicka en kommentar