Morgonbombning

"Han kanske läser min blogg", tänkte jag igår när brakskitarna lyste med sin frånvaro.

I morse sa Kärleken "Han är nog bortrest"... men det skulle han aldrig ha sagt.

För två minuter senare blev vi bombade.

Klockan 06.30 fann jag mig själv stå i köket (där det lät som värst, han kanske lagar morgonfikat med lite komp till...) greppandes skurkäppen ... jag bankade vilt i taket och vrålade samtidigt "MEN SLUTA SKIIIIIT".

Det blev tyst.
I fem minuter.
Innan det fortsatte.

Sedan bestämde jag att i dag kommer jag att traska upp dit och prata med honom.
Det kommer jag verkligen att göra.
Det känns absolut inte pinsamt alls...