Livsfarligt med raketer och smällare!

Redan i bilen small jag av. Snarkade tills vi körde in i garaget till Sundsvalls sjukhus. Behandlingen gick bra, som vanligt. Jobbade med mina visioner inför det nya jobbet. Ska presentera dem i morgon. För stora chefen. Överhuvudet. Hövdingen. Bossen.

Håller tummarna för att det är bra visioner i hans ögon.

Förändring på insegling.
Berättar om det blir positivt. Annars kan det kvitta.

Nu ska jag fortsätta min slappardag… trött i huvud och kropp.

En sann historia så länge;

Det är vildare nu än när jag var ute i krogsvängen. Fast själv var jag ju alltid nykter och så också alla mina vänner och bekanta. All heder till oss.

Ungdomarna idag är inte riktigt kloka…

Lördag efter krogen sker följande scenario;

Knut är ordentligt på arselet och står i kön för att beställa mat. (Alltså efter krogen, på den lilla restaurangen som tjänar pengar på fulla ungdomar). Han sluddrar till en tjej som står bredvid men hon hör inte riktigt vad han säger. Han tjatar om något och frågar hela tiden om han ska göra det ”Vad säger du, ska jag göra det?” Tjejen blir less och svarar ”Ja, gör det du”. Äntligen blir det tyst på Knut.

Efter en pyttestund börjar det ryka i brallan på killen framför dem i kön. Det sprakar, ryker och sprutar stjärnor och killen vrålar till och rusar ut från restaurangen. Med en stjärnsprutandes eldkvast ståendes rakt upp från röven.

Knut hade tydligen en raket kvar från nyår.
Knut är en dum dum DUM pojke som borde ha smäll.

Åh, vad jag önskar att det inte hade varit farligt.
Att det inte går att göra sig illa av raketer.
Att inga, fingrar – ögon – hår – ansikten – eller rövar, blir förstörda av nyårsraketer eller smällare.

Då hade denna historia kunnat vara riktigt rolig…