Kärleken och jag var i Sundsvall och handlade julklappar och när vi kom ut från affären singlade snöflingorna ned från himlen. ”Joopie, kanske vi får en vit jul i alla fall”, tänkte jag. ”Fast om det är som vanligt så regnar det snart, blir slask och sedan fryser det på igen så man får köpa spikskor och plocka fram gamla hockeyhjälmen så man inte slår ihjäl sig…”. Kärleken sa att det ska vara minusgrader dagarna framöver.
Halvägs hem till Härnösand förbyttes snön mot snöblandat regn och väl hemma regnade det. Nu öser det ned.
Men vem är jag att klaga?
Jag är överlycklig över att få uppleva något väder över huvud taget.
Det betyder ju att jag lever.
Och upplever.
Det är lycka det!
JAG LEVER!
10 år sedan
2 kommentarer:
Men visst är det så! :-)
Hittade din blogg häromdagen och då min syster går igenom samma sak som du har jag läst från början till ... hum, jag är nog på mars nu... och jag ska läsa alla inlägg. Det sprider ljus på situationer som jag inte fattat förut! Du är stark. Och din styrka sprids på detta sätt till andra. Det ska du ha tack för!
God Jul! COh ett starkt nytt år! :-D
Tack Jupp och jag är glad att mina ord kan hjälpa. Det är det jag har hoppats att bloggen ska kunna vara till för.
Ledsen är jag dock över att din syster och ni runt henne är tvungna att gå igenom detta. Önskar din syster så lindriga biverkningar som går att få.
Önskar god jul och ett starkt nytt år tillbaka! (Starkt nytt år är ju ett superbra uttryck, kommer jag definitivt att sno). :)
Skicka en kommentar