Sagolikt tips

Kom på en sak...

Ett – i mitt tycke – sagolikt tips till någon som befinner sig i en sits som för tillfället känns för jäklig. Glöm inte att den pissiga tiden är just nu och att om man tänker i ett större perspektiv så visar sig den tiden vara en ytterst liten del av det hela. Om jag hade tänkt så inför min cellgiftsbehandling tror jag att allt hade känts bättre. I stället tänkte jag att snoppogan var min verklighet, att livet var sådant att cellgifter och ångest liksom aldrig skulle ta slut. Jo, det skulle ta slut om jag dog förstås… vilket definitivt och hemskt nog var ett troligt alternativ. Just då. Men det är rädslan som talar och den ska man kasta långt åt pipsvängen. Aldrig att den får ta över. Bara nudda mig.

Ett halvår av ett helt liv är en futtig tid. Den futtiga tiden orkar man gå igenom helvetet.
Så det så.
Fatta det.
Tro på det.
Jag och många med mig har gjort det. Det fina i kråksången är att detta tankesätt kan appliceras på andra saker än sjukdomar. En pissig situation på jobbet… separation… en finne på näsan…

Mantrat i skallen nynnar ”Denna tid är en droppe i havet. Snart mår jag bra igen, jag kommer att må bra inom kort…”

Nynna med så blir det bättre.