Vaknar med snor i hela skallen, kan knappt andas.
Kommer nästan inte ur sängen för smågubbarna sågar inte längre, de har kört in sågarna och spikskorna och liksom fastnat där. Ont gör det. Men jag tar mig ur sängen och efter några första stapplandes 80-åriga steg går kroppen igång hyfsat.
Väl ute i köket upptäcker jag att kylvarorna har frusit och frysvarorna har tinat. Döm om min förvåning, om den extrema pinsamheten som slog till när kylfryskillen kom. Och konstaterade att knappen till frysen inte var intryckt. Hahahahahaha, sabla skit.
Tänk att kunna knäppa med fingrarna och poff gå upp i rök. Eller snabbt spola tillbaka tiden och hamna där jag bad Royne ringa om kylfrysen.
Tänk att hitta knappen själv!
Inte ringa!!!
Då skulle all pinsamhet jag just nu känner inte kännas.
”Det är bara att ringa om det blir fler problem”, sa han kylfryskillen.
”Du menar om det uppstår fler klantigheter”, sa jag och grimaserade med min snorskalle. (Skulle inte förvåna mig om det hängde ut någon del av allt snor genom näsan, snacka om att vara som grädde på moset det… höjden av pinsamhet).
Tröstar mig med bilder jag knäppte i stugan i söndags, när vi slirade dit ut med lite prylar. Vackra ställe!
Det första som möter oss när vi parkerar bilen bredvid stugan
Alla buskar och träd i hög, väntar på att eldas upp
Från altanen... sagolikt!
3 kommentarer:
Hej! Vad kul att du skrev en kommentar på min blogg. Så hittade jag till dig också.
Hm. Pinsamheter.
När barnen var små och vi hade varit ute och promenerat i ett vinterkallt Skåne. Väl hemma fick jag inte upp ytterdörren. Ringde låssmed och fick vänta hos en snäll granne. Låssmeden kom. Han tog min nyckel, öppnade altandörren, gick in i huset och öppnade ytterdörren från insidan.
Ridå. :D
Undrar om jag är skadeglad om jag drog lite på munnen när jag läste det där. Men lite roligt var det :)
Pinsamheter är härliga och är det inte så att den enda sanna glädjen är skadeglädjen..?
Skicka en kommentar