Sagolik smörgåstårta

Bäbisporlande skratt, svettiga fötter storlek typ 17, hålla om, gosa, sagolik smörgåstårta, nära och kära och scramble… det var min helg och nu är jag lyckligt trött. Tv-soffan är ikväll ett faktum, tätt intill Kärleken. Tror faktiskt att jag kommer att inta mitt vanliga läge – hopkurad i hans famn. Det är också lycka. Kraftig lycka. Minns när jag fick cellgifterna och hade så ont i kroppen att jag bara kunde ligga mot mjuka kuddar. Då saknade jag honom trots att våra armar rörde vid varandra. Trots händernas sammanflätning. Vanans makt är stark.

Tankarna har varit goda, förresten så stöter jag ju bort alla onda så de inte får fäste. Vill att min skalle ska vara fylld av positiva tankar.

Ingen av oss har råd med en enda negativ tanke så fyll skallen med positiva tankar och märk att livet snart börjar kännas mer fantastiskt.

Mitt liv är fantastiskt och det blir bara bättre och bättre!