Bums!

Snoret i näsan gör andningen tung och tårarna slutar aldrig att rinna, får torka dem från kinderna och ända ner på halsen för dit rinner det också. Kragen på polotröjan är genomvåt. Kroppen känns totalt mörbultad, som om jag härom dagen kört ett stenhårt träningspass och nu lider av en kraftig träningsvärk. Om jag såg mig själv och inte visste sanningen skulle jag tro det värsta. Typ att ”Hoppsan, hon måste precis ha fått ett hemskt besked. Jisses vad hon bölar…”. Kan förresten vara något att tänka på – det man ser behöver inte alltid vara sanningen…

För jag har inte fått något hemskt besked. Jag sitter inte ens här med den rädsla och ångest, som förr ofta försökte ta över mina tankar. Nä, mitt snorande och blötläggande av kinder och tröja beror på något helt annat. Boven i dramat är filmen ”The notebook”.

Se den bums!