Riktigt underbart skönt!

Inga metastassuspekta förändringar…
Jag sa: inga metastassuspekta förändringar!

Var spänd som en fiolsträng så sköterskan skyndade sig att kolla datorn, skrev ut remissvaret och kom snabbt tillbaka med det. Där står alltså ”Inga metastassuspekta förändringar” (läser innantill precis nu) och jag andades ut lite grann. Skönt. Sedan satte sköterskan droppet med Herceptinet och lämnade mig. Jag pillade lite med mobilen, komponerade ihop en spellista med fina låtar - Daniel Powters senaste skiva är hur mysig som helst – sedan lyssnade jag samtidigt som jag läste ”Metro”. Så ringde Katta och frågade hur det gått och jag läste innantill då med och när jag gjorde det började Katta tjuta och då ramlade polletten ner så tårarna kom på mig med. Inga metastaser i ryggen! Inte konstigt kanske att jag sovit skitdåligt hela helgen, liksom vaknat mitt i natten och pillat navelludd i flera timmar. När Royne vänt på sig har jag högt viskat ”Äru vaken” i hopp om att vi kanske kan kliva upp och gö nå kul tillsammans… men nä inge svar och efter ett långt långt tag har jag somnat om. Så trött dagen efter.

Inga metastassuspekta förändringar – tjoho vad härligt!

Smärtan beror på ett litet diskbråck… förlåt alla som har ett helvete med diskbråck men just nu i min värld så välkomnar jag det. Bara tanken på vad det andra hade kunnat innebära får mig att stelna i hela kroppen med axlarna i öronhöjd… sedan fastna där och inte kunna röra mig av skräck… vara tvungen att sitta där orörlig och stå ut med terrorn av rädda tankar som rusar runt inne i skallen. Blä. Inte konstigt att jag sovit illa...

Idag är livet bra. Har en bulldogdag med trötta och påsiga ögon efter vakna nätter och tabletter inför Herceptinet MEN vad spelar det för roll i det stora hela?