Högsta vinsten!

”Om det inte var så att du genomgått operationer så skulle detta område göra oss väldigt uppmärksamma”, sa läkaren och pekade på röntgenbilden. Jag fattar inte hur de kan se någon som helst skillnad på någonting för jag såg då bara en gröt av grått, vitt och svart. Men vänta vad sa han? Är han orolig? Uppmärksammade han något? Nämen va fan sa han egentligen… ”Ho ho vänta stopp, vågar jag fråga vad du sa? Jag var nog inte riktigt med… sa du orolig? Vad betyder det?" Sa jag så fort att jag snubblade över orden och han väntade tills jag hämtade andan, log och sa om igen att det inte var någon fara. Denna gång på ett sätt som inte kunde misstolkas det minsta. Phu, hjärtat var upp i halsgropen och vände… Skönt när det ramlar ner på rätt ställe igen…

Mammografin avklarad, än en gång drog och slet de i brösten och plattade ut dem med maskinen. Det gjorde snoront i mitt opererade bröst men jag jämför det mesta med tiden som har varit så jag är Stålkvinnan nu och klarar allt… Förutom när jag tycker att det är synd om mig för då kan det räcka med en liten sticka i fingret för att jag behöver pussar, kramar och kärlek…

Så dags för ultraljudet…

Av med kläderna igen, upp på bristen, ligga på sidan med armen ovanför huvudet… ”Ligger du bra” frågade läkaren och nä det gjorde jag inte men kan ju inte svara nej för vad skulle han göra åt det? Jag menar man ska ju ligga sådär för att han ska komma åt så bra som möjligt och inte ville jag att han skulle missa någon liten kvadratmillimeter. Precis där de har opererat har jag ganska ont vid beröring och självklart var det där han sprutade på gegga och tryckte in saken som ser ut som en liten dildo. Haha nu lät det som om jag var på gynundersökning men jag pratar om mina bröst… tack och lov för annars hade det blivit lite för mycket info… även för mig – hehe. Ja, han gnuggade, tryckte och drog den där grejen (haha), ont gjorde det och han höll på i en evighet (Hrm). Alldeles tyst var han och till slut hade han varit tyst för länge. Jag liksom kände att något inte var bra. Nämen satan, inte igen tänkte jag och såg det senaste året flimra förbi inne i skallen. Nä, fy fasen inte en gång till, hur klarar man två gånger på raken och särskilt när man inte hunnit återhämta sig riktigt? Nej. Nej. Nej. Nej. Jag vägrar helt och hållet. Tänkte jag och såg mig själv resa mig upp, gå ut därifrån och inför mig själv och alla andra låtsas som om inget hänt. Gömma fakta djupt djupt inne i mig själv och gå vidare med livet. Då sa läkaren att han trodde att han hittat en förstorad lymfkörtel. Sus i skallen. Supersus i skallen. Han fortsatte med att säga att så var inte fallet… efter att ha varit tyst och grötat runt där i en evighet konstaterade han nämligen att det var bla bla bla, hörde jag för det tjoade och hoppade inne i min skalle… Jippi, ingen skitsnoppoga i mina bröst heller. Fick bråttom därifrån, bort med all gegga, på med kläderna och ut till bilen. Såg nog ut som om jag vunnit högsta vinsten på lotto.

Kan nog jämföras med det, helt klart vann jag högsta vinsten idag!