Tomt till salu...

”Följ Tomt till salu-skyltarna så kommer ni nästan ända fram till stugan” sa Royne till sin chef och hans fru. De kom för att hälsa på, kolla in nya Frog-verkstan och vår stuga. De följde ”Tomt till salu”-skyltarna … och hamnade i Hästviken… där bor Annas föräldrar och Anna, som visste att vi skulle få främmande, var tursamt nog där. Så när chefen rullar ner i Hästviken med sin bil får Anna syn på Frogmärket, varpå hon kliver fram och frågar ”Tjena, ska ni till Royne och Malin?”
Tänk att åka 80 mil, köra ca 7 km fel men så finns det någon där som vet vilka ni är och var ni ska… hahahaha… helt rubbat kul.

Sedan till lite biverkningar… det var ett tag sedan…
Ok, värken i bäcken och ben finns kvar men det är inte konstigt efter de elaka cellgifterna, som slår sig på nerverna. Värken kommer att klinga av… längtar…
Mår annars som en prins, känner inte av mycket trötthet längre faktiskt. Har ju dessutom klarat mig galant när det gäller brännskador på bröstet. MEN visst har jag fått brännskador och ont gör det… tänker inte gå in på detaljer för det är äckligt… och när jag säger att det är äckligt så utgår jag från mig själv… någon annan skulle säkert tycka att jag är fjantig… Vill dock understryka att jag klarat mig väldigt bra. Det var de sista 8 strålningarna som ställde till det lite. Har klippt ut en bit tyg av 100 % bomull för att ha innanför bh:n. För bh:n fastnar liksom i bröstet… inte så skönt att behöva dra loss den… Aaaaajjj. Tygbiten fastnar såklart också men den är ju i alla fall av 100 % bomull – andas fint och det är allt jag kan åstadkomma för mitt bröst. Det bästa vore så klart om jag kunde ”vädra” bröstet mycket… men det skulle se lagom snyggt ut med en Malin, som springer runt på stan med en tutte i vädret (Nu hänger de ju mer neråt backen än fluktar vädret… hrmpfh… men ni fattar synen?).

Idag spelar Royne golf med storebror och mor… får höra sedan om mor ännu en gång lyckas slå upp en grästuva som landar i skallen på någon tant, vilket hon gjorde för några år sedan. Jag tror att det är som en egen liten saga att vara med mamma på golfbanan. Har lite svårt för att bestämma mig för om sagan är rolig eller skrämmande…

Jag och Max myser i stugan med kluckandet, den underbara utsikten och solen som verkligen vill komma fram bakom de tunna molnen!

Älskade dottern Elin klagar på att jag aldrig skriver om henne, utan bara om ”prinsen” eller ”smörklicken Max”, som hon kallar honom. Vi ser ju knappt röken av henne, för hennes liv finns i stan och består av att sova, äta, vänner och fest… hon är som en nattuggla… vaknar på eftermiddagen ”Oh, it´s alive…” och är vaken till tidig morgon. Jag har insett att jag inte kan göra så mycket åt henne… bara vänta tills hon blir vuxen… Igår vid middagen som intogs här i stugan med intesmörklicken Elin med kompis, grästuvan mor, lillsyrran Mia med bonusmor Gunilla med karl Uffe som är ett stort bonus hela han :)… phu jag vet det blir lite förvirrande för mig med… åsså Kärleken, smörklicken Max och jag… Hrm, jag börjar om… Igår innan middagen kramade Max Elin och sa att nu ligger hon tvåa på hans Bästa-syrra-lista… Han anser att två av hans syrror nu drabbats av ”tonårshjärnan” (vilken han tycker är en ren bedrövelse). Max som fått uppleva… hmm få se… ja de senaste fem åren har väl Elin haft en hemsk tonårshjärna…. (Hjälp!)…avslutade med att säga att han tyckte att Elin blivit mer mogen… Detta gottade Elin sig naturligtvis massor åt.

Till slut… lägger jag inte in något kort på Elin… det sista med pizzasalladen hängandes ur mungiporna mottogs inte så väl… hehehe…