Firande

Den ene blev vindögd och den andre skelögd… av vinet den kvällen alla sov över här… Det såg så vansinnigt roligt när jag först pratade med den ene och såg ögonen vinda… och sedan när jag pratade med den andre stod vardera ögat ut åt sidorna. Två vuxna karlar med ögon-slirande vid alkoholintag hehehe och inte hade många glas vin slunkit ned heller…

Det var en ren slump att lillebror med familj var hemma men en bra slump för vi har ju inte setts sedan i december. Att de var här nu när hela min resa är så gott som över var toppen. Så då firade vi såklart det. Kvällen och dagen efter var underbara, hur skönt som helst att allt var ”som vanligt” igen… kände jag… fast inget blir ju någonsin som vanligt igen. Faktum är att jag njuter mer av varje sekund jag finns. Eller ska jag vara ärlig så börjar livet rulla på igen så jag börjar bromsa lite, sätter hälarna i marken och stannar ibland för att njuta extra av små saker. Det är ju de små sakerna som alltid gjort mig lycklig, gjort att jag känt mig levande. Jag ska bli bättre nu på att ta vara på dem, låta de små sakerna bli många… låta dem bli centrala och viktiga. På riktigt. För det är ju dom som är riktiga. Som att sitta en sommarkväll och titta på fantastiske sonen som rullar runt på gräsmattan med sina kusiner och min kärlek i en mjuk brottningsmatch. Eller se mammas ögon lysa där hon sitter och ser alla sina barn samlade. Det är lycka.

Lycka är också att jag idag varit utan snus i ett år!