Naglarna och sånt...

”Nu har en nagel åkt av för mig” sa Carina igår… och min kropp riste av äckelkänslor och värre blev det när hon sa att skinnet på bröstet också ramlar av. Brännskador som resulterar i tappat skinn… Bränner hela tiden och svider som bara den när man duschar tydligen… Bläääää… känner ju jag för allt detta eftersom mina naglar har varit slibbiga ett tag… De har liksom tappat kontakten med underlaget på vissa ställen. Ser vidrigt ut eftersom det åker in smuts därunder som inte går att få bort… det ser ut som om jag är en skitolle som ger fan i att tvätta mig och nog för att jag nu bor på landet och har mindre krav på mig själv när det gäller att SE fräsch ut men jag är fortfarande för renlighet. Gillar inte att lukta illa. Timmarna innan jag ska strålas får jag inte använda rollon, vilket såklart gör att jag tror att jag luktar illa… (Ibland lyfter jag på armen och sniffar mig själv i armhålan;) Men jag luktar väldigt lite nu för tiden. Och det är sant, har frågat Royne och han tycker inte att jag luktar illa. Så antingen är det så… eller så har Royne taskigt luktsinne… eller så är han snäll men det tror jag inte, inte i detta fall. Karln ska ju klara av att leva med mig… sova i samma säng… Nä, nu bluddrar jag ville bara säga HUUUUU för tappade naglar!

Som jag tidigare sagt, hittills har jag klarat mig ganska bra när det gäller strålningen. Lite svid och rodnad på bröstet och naglar som fortfarande sitter kvar är ju superbra! Nu tar jag i trä allt vad jag kan…

Vill att det ska gå uppåt nu… inga mer huvva-grejer som drar ner humöret.
Fast tappar jag naglar och skinn på bröstet så kommer jag att fixa det med. Får väl bryta ihop och sedan bita ihop. Det är ju så livet ska vara...