Sola skiner...

Solen skiner och gräset är grönt… ett två tre fyra… alla byxor äro dyra… ett två… fasen vad skönt det är att vara ute och gå… nä skojar bara men efter ännu en nästan sömnlös natt är hjärnan inte direkt på topp. Förlåt, det vore rimligare om jag slutar nämna när hjärnan INTE är på topp – och istället nämner när den är det. För såsig och mosig har hjärnan varit länge nu.

Idag tog jag min andra promenad sedan Roynes och min skogspromenad, då kroppen höll på att ramla ihop av trötthet. Nu är jag lite smartare (HA) och ringer Royne innan jag ska gå, talar om vilken väg jag ska ta och sedan går jag. Men mina ben är helt galna, de skiter fullkomligt i att jag har varit ur funktion i ett halvår och bara rusar på som de alltid har gjort annars. Men precis när jag kände att det är på jäsken att orken var slut så sjöng Jason Mraz i mina öron att jag ska andas och ta det lugnt… så då tvingade jag benen att sakta ner… sedan andades jag och det var skönt det… men jag vågade inte stanna för då hade jag aldrig orkat komma igång igen. Fått ringa Royne och sedan blivit inbaxad i bilen och hemkörd… He, inte kul. Min kärlek tycker nog att det är bra att jag är tjurig men några ”Jag sa att du skulle ta det lugnt” hade jag nog fått höra… eller känt…

Märkligt det där att Jason Mraz lyckades passa in andas och ta det lugnt precis då när orken nästan var slut. Kanske ännu märkligare att jag lyssnade dock…

Två dagar på raken har jag varit ute och gått efter frukosten. Det har varit helt underbart att äntligen få uppleva det gröna gräset, den varma solen och det fantastiska vattnet.

Lycka!