”Nämen det är väl själva f-n”, tänkte jag igår när jag inte ens orkade stå upp och skala pärer. Middag tillsammans med Anneli och hennes barn inplanerad… Max som såg fram emot ett roligt sista april… JAG såg fram emot att äta gott och umgås… men så var min kropp helt slutkörd. Paddig. Till slut somnade jag av ren utmattning – det kostar på att irritera sig på att vara trött. Sov i knappt en halvtimme och när jag vaknade så – VIPS – då kändes det tydligt att livsandarna återvänt. Sovit in lite styrka i kroppen liksom. Sömn är ett fantastiskt läkemedel.
Så det blev ett trevligt sista april. God mat, trevligt sällskap och en tur till brasan för att titta på de 30 000 kr i fyrverkerier som eldades upp… Det gick fort, sa bara PANG i öronen under några minuter sedan var det över. Visst är det vackert med raketer men… Jag tycker varken att pangandet, priset, eventuella skador som faktiskt ibland uppstår eller djurens lidande är värt det. Så vackert är det INTE. Jag blir dessutom alltid mörkrädd och heligt förbannad när jag ser den klunga av barn som själva fått raketer och smällare att skjuta med. Hur tänker dessa barns föräldrar? Var är föräldrarna?
JAG LEVER!
10 år sedan
1 kommentar:
oj oj oj, tillåt mig att småle till dina kommentarer gumman, själv kommer ju den 24 maj att vara en hejdundrandes fyrverkeri tillställning, kanske inte så konstigt när min blivande har pyroteknik som del av sitt liv, så kan livet te sig med en sprängare... :))
kraaaaaaam
Skicka en kommentar