Ögonen

Helt underbart är det att se trädens knoppar äntligen brista – åh vad jag har väntat på det. Jag visste att det skulle ske ungefär i samband med att jag avslutade cellgiftsbehandlingen. Att det skulle vara ett tecken på att den delen var över. Och så blev det, träden blir alltmer gröna, cellgiftsbehandlingen är klar och jag blir piggare och piggare för varje dag. Visst har jag fortfarande lite spagettiben och trötthet i kroppen och en del andra biverkningar. Men jag blir piggare och piggare för varje dag. Och nu kan jag se fram emot att ögonbryn- och fransar ska komma tillbaka igen för hu vad jag saknar dem. Tycker att avsaknaden av dem verkligen förändrar mitt utseende. Att bli en ollonskalle var en sak men ögonen är på nåt sätt värre…

I fredags var Helén här och då tyckte jag att det var dags att testa ögonbrynsfärgen… Jag har olika mallar som man ska sätta där ögonbrynet ska vara och sedan penslar man i färgen. Jag bestämde mig för den minsta, satte mallen ovanför ögat… tog vanlig ögonskugga och penslade i och – hahahaha vad jag skrattade – ”ögonbrynet” hamnade alldeles för långt upp och jag såg helt otroligt förvånad ut. Efter några försök som hamnade för långt ner eller för lång in mot näsan, man ser rätt rolig ut med ett ögonbryn som startar längst in vid näsbenet… så hamnade det rätt. Då insåg vi att det var för tjockt på vissa ställen så tejpen åkte fram. Det gick ett antal minuter till att pilla dit minibitar på mallen med tejp så att det blev bra. Men sen blev det verkligen bra och vid det laget hade jag koll på var jag skulle ha mallen så då klaffade allt.

Sedan var jag tvungen att ge mig på nästa grej – ögonfransarna! Om ögonbrynen var en konst att få dit så ska vi inte prata om ögonfransarna. Jisses, vilket pill. Pill med att få limmet på plats, sedan pill med att få ögonfransarna på plats. Jag pillade så mycket att jag fick spunk och då tog Helén över. Hon lyckades få dit fransarna på ena ögat men med det andra var det värre. Limmet torkade så hon tryckte dit mer och då fastnade halva ögonlocket så till slut såg jag ut som nåt som katten släpat in… med ögonfransarna hängandes på halvstång. Jag som har bestämt mig för att ha dessa ögonfransar på Pillas bröllop kan se framför mig hur det kommer att gå… Med min ovana att vara sminkad så kommer jag förmodligen ta näven och gröta runt i ögonen om det kliar. Detta kommer att resultera i till hälften lossnade ögonfransar, som jag kommer att gå runt och fladdra med… i tron att jag är superfin. Eller så kommer fransarna att lossna och trilla ner i någons drink. Självklart kommer jag inte att märka om jag tappar ena ögonfransen så då kommer jag att springa runt med ett fisköga och ett öga med långa och svepande ögonfransar.

Jag har inte klippt ögonfransarna det minsta för ska jag ha lösögonfransar så ska det fanimig synas att jag har det. Så om ni ser ett par ögonfransar med en människa bakom på stan, så kan det mycket väl vara mig ni ser...