Skäggiga damen

Jag är fullt medveten om att jag har skrivit om mitt hår förut. Tappat hår, rakad ollonskalle och hela baletten med ögonfransar och ögonbryn. Jag ska absolut inte tjata om det denna gång utan i stället ta det från en helt annan synvinkel… typ.

Det positiva med att håret försvinner från skallen är att det tar så mycket mindre tid att göra sig i ordning – sveper bara runt scarfen runt ollonskallen så är det klart. Bra är också att man slipper raka ben och under armar. För de yngre som läser så måste jag här inflika att det inte alls är ett måste att raka sig. Det är media, modet och grupptrycket som får oss till detta och det är så mycket häftigare att vara en människa som vågar vara sig själv. Det vågade inte jag när jag var 15 så därför måste jag fortsätta att raka mig. Vanans makt är nämligen stor och ännu har jag inte klarat av att bryta den. Jag klarade av att sluta snusa efter 23 år men att sluta raka mig… mja, inte än i alla fall.

Vidare nu… anledningen till att jag tar upp detta är att jag vill att min blogg delvis ska vara till för de som befinner sig i samma sits som jag… eller kommer att göra det. Alla är olika men jag tror att de flesta, förr eller senare, vill ha information om vad som sker med deras kroppar när den påverkas av dessa cellgifter. Håret är ju en del av det.

Innan jag påbörjade behandlingen så fick jag naturligtvis information om att jag skulle tappa håret på skallen… och benen… och under armarna… och på puppan – heeehee… generande men sanna fakta… Samtidigt fick jag också information om att när håret börjar växa igen så kommer det med full styrka. Jag fick höra att håret då växer som aldrig förr. Då var jag fullt upptagen med att ”se” mig själv utan hår… att övertyga min fåfänga om att jag visst skulle klara det. Den resan har ni ju varit med på här i bloggen. Att håret sedan skulle växa som det värsta gräs var något som gick in genom ena örat och ut genom andra. Tills nu. Vissa fragment från den informationen fanns visst kvar i min ollonskalle. Dessa fragment har på senare tid tagit mer och mer plats i mina tankar. Nu stundar en sista behandling och efter x antal veckor så kommer sedan håret att börja växa ut igen. På ollonskallen… och benen… och under armarna… och på puppan… ja överallt där jag tidigare hade hår.

Innan jag började tappa mitt hår så såg jag – i min skalle - bilder av mig själv som skallig och det var ju skrämmande. Just då var ju tanken på att kunna använda peruk lugnande. Nu börjar jag se bilder av mig själv som hårig och det hade ju varit lugnt och härligt om det bara hade gällt ollonskallen. Nu gäller bilderna mer än så… att få abnormt mycket hår på benen eller under armarna känns ju inte roligt, fast samtidigt så går ju det att raka. Men hur fasen blir det med ansiktet för tänk om jag får jättemycket hår i ansiktet? Uäääää, då kommer jag att smälla av för tänk er att behöva gå runt som skäggiga damen och nä jag vill inte söka till någon cirkus jag vill fortsätta arbeta som lärare och inte behöva resa runt jordklotet iförd en slöja som hänger för ansiktet som jag vid föreställningarna tar bort och då visar sig värsta nunan med långt skägg och knorriga mustascher och långa struliga jättebuskiga ögonbryn och folk kommer att retas och tjoa och kanske kasta ruttna tomater på mig som kommer att vara jättesvårt att få bort ur mustaschen… oj vilken lång mening men hallå vad hemskt! Jag kan ju inte heller börja raka mig i ansiktet för stubb i ansiktet är ju lika illa som att vara hårig i ansiktet. Laserbehandling blir det men det är ju dyrt antar jag men jag får väl söka någon fond för kvinnor som kan vara skäggiga damen på cirkus… Åh, herre jisses nu kom jag att tänka på att risken finns att det kanske börjar växa hår på ryggen också… eller att det på hyska (förlåt puppan) blir som en urskog som Royne aldrig kommer att klara att ta sig förbi hahaha förlåt jag är nog lite rubbad, glöm det där sista men tänk er mig med hår på ryggen som sticker upp ur tröjan… Uääääää fyyyyyy!!!

Det var hemskt vad andfådd jag blir bara av att tänka mig detta och skriva om det, nu är jag alldeles slut. Phu!

Det är väl nu jag ska omvandla dessa tankar till ett moln – fy vilket stort moln det blev – och sedan boxa bort det. Ersätta det stora och feta molnet innehållandes mig som skäggiga damen med ett där jag har en len och fin hy. Utan en massa manliga hårstrån!
Boxa boxa BOXA bort bort BORT!!!