Finns spöken?

Elin har alltid varit känslig för natten och vad som kan dölja sig runt omkring oss, när det gäller saker de flesta av oss inte ser. Jo, det lät verkligen kryptiskt, jag vet, men alla har väl hört talas om att vissa människor kan se/uppleva att det finns någon sorts liv – kanske de döda – omkring oss? Det finns ju program på tv där sådana människor ser till att bli av med spöken från olika hem. Spöken som är döda människor som liksom inte har fått ro…

Jag tänker inte påstå någonting om detta. Däremot kan jag påstå att jag har en dotter, som i hela sitt liv har betett sig som om hon har osynliga människor runt omkring sig. Nu låter det som om jag har en dotter som ”inte har alla koppar i skåpet” men faktum är att hon är helt frisk… ja hmm… nog för att hon är halvt galen ibland med sina åsikter om mig i grisrosa linnen men i övrigt så är hon nog ganska ok… hehehe

När Elin var riktigt liten fanns det ofta troll runt henne. Hon vägrade sova eller vaknade och klagade på att trollen störde henne. Eftersom jag hade läst att det var viktigt att man tog barnen på allvar – sa de att det fanns en tiger under sängen så var det så… Så gjorde detta att jag fick ta hand om dessa ”troll”. Ett tag var hon rädd för dem och då fick jag hitta på att de kom in genom fläkten, var livrädda för vatten och sedan ställa största bakbunken på spisen full med vatten…

Hon vaknade nästan varje natt och vrålade som om någon stuckit kniven i henne. Sedan gick det inte att få kontakt med henne på ett bra tag. Hon skrek med sina oseende ögon vilt stirrande, ofta skrek hon efter mig även om jag till och med hade henne i min famn. Ju äldre hon blev desto lugnare blev det på nätterna. Men när hon var nio år så vaknade jag en natt av att hon, som vanligt, vrålade som besatt. När jag sprang upp och in i hennes rum var hon inte där… nä då hittade jag henne ute i trappuppgången… naken… där hon skrek det värsta ”döda-mig-inte-skriket”…

I vår nuvarande lägenhet har Elin hela källarvåningen för sig själv. Den senaste tiden har hon börjat prata om att hon har sällskap där nere… Igår vid middagen berättade hon att varje natt är det ”någon” som väcker henne och rör vid hennes huvud. Hon sa att ”Men en kompis sa att det förmodligen är muskelryckningar för att jag håller på att somna”. Då tittade jag på henne och sa att ”Men du blir ju väckt efter att du har sovit ett par timmar, då har det inget med muskelryckningar att göra. Nä, Elin det är nog någon som försöker kontakta dig”. Vid det här läget sa Elin inte så mycket, hon lät ”Ahhhhrrrghhh” istället… (hahahaaaaa elak mamma hämnas rosa linne = ollon). Efter den diskussionen tänkte inte jag mer på det men när jag vaknade i morse var dörren till extrarummet stängd – Elin hade smugit sig upp och lagt sig där. För många som vill ”snacka” med henne på nätterna…

Nu blir det ju helt klart en liten undersökning – vilka tror på att vi är omgivna av människor som kanske inte har kommit till ro? Vilka tror på spöken?