Inte ensam

Jag är glad att jag inte är ensam. Med det menar jag såklart inte att jag är glad för att det är fler som är i min situation, nä jisses absolut inte. Det kan ju ingen önska. Men när det nu är som det är så är jag glad att jag inte är ensam. För hur det än är så kan ingen sätta sig in i hur detta är hur gärna de än vill. Ingen kan förstå som inte själv har gått igenom det. Det är skönt att prata med någon som har koll, någon som förstår. Jag har ju min vän Lizzy, som jag har känt i… oj i år blir det 14 år… det är länge det och jag är glad att hon finns eftersom hon gått igenom samma sak… hon vet liksom hur det är. Sedan har jag ju min nya vän Carina, som förresten fått komma hem från sjukan idag och är snäppet piggare – härligt! Det är märkligt att prata med någon på det sätt som Carina och jag pratar. Vi har känt varandra bara ett fåtal månader och vi delar de mest intima saker. Jag vågar inte ens ge några exempel här för jag är helt övertygad om att hälften av er skulle dåna… men hur det än är med det så är det betryggande att kunna prata om vad som helst med henne. Hon går igenom exakt samma sak så hon vet och hon förstår. Jag ligger 8 dagar före henne i behandlingen så just nu pratar hon om sin stora önskan att känna smak av det hon äter – för henne smakar allt blöt kartong, precis som det gjorde för mig. Förutom att försäkra henne om att smaken kommer tillbaka så pratar jag om de mörka moln som tornar upp sig i horisonten… om ångesten inför behandlingen på tisdag. Den ångesten förstår hon för hon börjar redan känna den själv.

Fast på något konstigt sätt så har smärtupplevelsen tonats ner. Att jag hade så ont att jag inte trodde att jag skulle klara det har liksom blivit dimmigt så nu känner jag mig stark i tron att det kommer att gå bra. Stark… mja förresten just nu kanske… i denna stund… men fy fasen vad orolig jag är den mesta tiden. Ett beslut har i alla fall onkologläkarna tagit och de är två som har resonerat och kommit fram till beslutet. Jag kommer att få samma sorts cellgift MEN de kommer att dra ner på dosen två steg. I och med det så tror och hoppas de att jag inte kommer att få samma kraftiga biverkningar. Tror… och hoppas… de kan inte lova något. Jag tror och hoppas också för fan vet om jag inte får tuppjuck om jag måste återuppleva samma sak igen. Å andra sidan så sitter jag ju på härliga fakta – jag klarade det förra gången så det är klart att jag kommer att klara det igen! Jepp, så blir det hörrni!

Jag har förstått att det är många som är lite förvirrade över behandlingens tidsperspektiv så här kommer en liten förklaring. Jag får sammanlagt sex behandlingar och de får jag var tredje vecka. På tisdag gör jag min femte… vilket betyder att det är lite mer än tre veckor kvar till min sjätte och sista behandling – JOOOPPPIIEEEEE!!! Efter den sista cellgiftsbehandlingen så väntar ca fem veckors vila innan strålningen drar igång. Måndag till fredag i fem veckor strålas jag och sen är det slut på det helvetet också. Sedan skulle man ju kunna tro och önska att all behandling är klar men som jag skrivit tidigare så kommer jag att få typ ett vaccin i ett års tid. Det ska dock inte påverka mig på något sätt men jag får behålla venporten under det året, för att genom den få vaccinet. Förresten - det är helt ok att fråga om ni undrar över något.

Trots lite moln som stör tillvaron, händer som liksom flagnar, naglar som ömmar, svullna ben och fötter som inte längre kommer i stövlarna… rinnande ögon och näsa… slut och trött i kroppen… så njuter jag av att äta gott och vara med vänner, min familj och min kärlek Royne. Idag var vi en sväng till Birsta för att köpa en rullgardin till extrarummet – Sandra kommer ju snart! Passade på att shoppa lite snygga sjalar till ollonskallen också! Igår kväll fick jag god middag hos Britta tillsammans med några tjejer till. Britta, Ulla och Annette är alla halvt galna så det blev många skratt. Efterrätten, hemmagjord chokladmousse med dajm och jordgubbar fick tårna att krulla sig (eller som Royne säger… hoppa över detta alla pryda… han säger ”Det är så gott att det riktigt knullar i munnen”… hahaha).

Inga problem att vara utan snussubstitut – vilken härlig känsla att vara fri skiten!

Snart är det sommar och då kommer jag att sitta och njuta i solen med en god drink i handen och se tillbaka på den här tiden och tänka att den gjorde mig starkare!