Feber, frossa och fyyyyyy

Detta blir ett kort inlägg för jag mår inte särskilt bra, har bara en stunds uppsving tack vare små söta piller och morfinspruta. Vill bara informera om att jag ligger inne på Sundsvalls sjukhus på grund av en enorm värk plus feber. Natten som gick var inte rolig… Jag minns att jag vid flera tillfällen önskade att jag hellre låg och födde barn och de som varit med om detta kan kanske förstå hur vansinnigt ont jag hade. 39 graders feber hade jag vid något tillfälle och denna värk i kroppen – fiiiifan säger jag bara. I morse grät jag av trötthet och ren förtvivlan, då tyckte jag faktiskt enormt synd om mig själv. Fast akta er för att, direkt till mig, säga att ni tycker synd om mig… då börjar jag tjuta igen…

När jag låg här idag och hade snoront trots små söta piller och morfin så insåg jag att det var dags att börja tänka på ett nytt sätt. Om man har ont och är negativ, eller tycker synd om sig själv så är det självklart att det inte blir bättre. Rent logiskt så borde ett positivt tänkande fungera bättre. Enligt storebror, som jag precis pratade med i telefonen, så kan man (enligt KBT) typ ”resonera” med sig själv för att må bättre. Från och med nu resonerar jag heeela tiden och jag väljer att må så bra som möjligt. Jag väljer att inte ha snoront!

Måste bara berätta att mitt första försök till att må bättre var att ringa mamma och säga att jag skulle må SÅ mycket bättre om jag fick lägga ut bilden på henne… men den hårdföra skatan gav inte med sig, trots en dotter som det är så synd om… vinkevink mamma…