Hemma igen!

Hemma igen och jisses vad det känns bra! Jag har helt klart blivit väl omhändertagen men hemma är ju bäst. Mina värden är fortfarande inte bra men nu är jag garderad med penicillin och har lovat hålla mig från folksamlingar och människor i min omgivning som bär på förkylningar eller dylikt. På grund av de taskiga värdena är jag trött men annars mår jag toppen!

Det hände en märklig sak på sjukhuset i morse... i godan ro satt jag i sängen med datorn och kollade mail när dörren plötsligt öppnades. In klev en karl i läkarrock och han ställde sig och tittade på mig samtidigt som han sa att han inte skulle hälsa eftersom han var aningen förkyld. Min första tanke var att han rymt från psykavdelningen, snott en läkarrock och nu skulle göra livet surt för mig. Flyktvägen (genom dörren) var spärrad av karln insåg jag snabbt...
Sedan började han prata om att jag såg pigg och fräsch ut och därefter frågade han om mitt yrke innan han drog igång en jävulsk svada om cancerforskning.

I tio minuter satt jag bara och stirrade på karln och funderade över när de skulle komma med tvångströja och brotta ner honom. Plötsligt sa han "vi ses på ronden" och sedan gick han...
Tro´t eller ej men karln kom på ronden tillsammans med min läkare. Han var underläkare, arbetade på en annan avdelning men ville lära sig mer om onkologen.
Taskigt att vara läkare men bli tagen för att vara psykpatient...
Förlåt du konstige karl...

Nu ska jag laga en riktigt smaskig middag och njuta av den tillsammans med de mina!
Kramar :)