Jag är ledsen.
Och sur.
Ledsen och sur för att mina värden har sjunkit igen… så nu måste jag ta det lugnt och inte "socialisera"… hrm aldrig har det varit så viktigt att få umgås med mina nära eller att bara kunna släntra in på affären och köpa det som behövs… men jag vågar inte det för mina vita blodplättar måste få en chans att bli fler… vill ju inte riskera att inte få behandlingen på tisdag. Fast i mina drömmar så slipper jag fler behandlingar… börjar redan bli nervös för nästa behandling. De är liksom bara blä, blä och blä. Med ett positivt tänkande så är de dock tokbra – för tusan, de gör ju så att jag får vara frisk!
Denna dag, som jag har tillbringat med Ebba 3 år, hennes föräldrar och Helén, ska jag hålla färsk i minnet. Vi firade att Ebbas provsvar visade att hon är frisk – ingen elak jäkel kvar i henne tack och lov! Ebba fick en liten nalle av mig som hon döpte till Bäbis och den sköt hon på med pilar… hon fick en pilbåge av Helén. Hon sköt med den på fönstren också… den unga damen behöver verkligen börja på dagis igen, hehe.
Det känns märkligt att vara sur och ledsen, känner inte riktigt igen mig själv.
Fast det går ju över, imorgon är jag glad igen!
Skickar varma och hjärtliga kramar såhär på alla hjärtans dag!
JAG LEVER!
10 år sedan
5 kommentarer:
En miljon hjärtekramar till dig!! Hälsningar Anna panna :)
Hej gumman...visst är det konstigt att det man inte kan eller får är det man önskar mest...Som jag ville springa när jag knappt kunde gå... jaha visst är det konstigt...men var sur och var ledssen Det är inte farligt...men stanna hemma och krama dig själv glad och varm igen...för dina kramar går inte av för hackor och dom är du värd och tusen fler...
här får du några av mig hmm typ 100st fetkramar ...
Hej gumman!
Önskar att jag kunde vara hos dig. Skulle vilja dricka en ljuvlig kopp Chai med dig, ge dig en "jag-tycker-så-mycket-om-dig-kram", avleda dig genom att prata snusk, och bara sitta med dig. Men som du vet är jag superförkyld och får inte komma i närheten. Skit! Jag som längtat efter dig och var inställd på att antingen köra ner till Sundsvall eller knacka på din dörr. "Tur" att monsterförkylningen gav sig till känna innan jag hann iväg. Om jag får behålla lite röst ringer jag dig mellan snytningarna i helgen. Kram, KRam, KRAAAAAAM på dig min underbara vän
Kära kära Malin
Vilken resa du företar dig! Jag har läst en lång rad Malintexter nu på raken och ser i andanom hela din blogg inbunden som en bok den dan du nått ditt mål. Du är helt otroligt fantastisk i din förmåga att uttrycka dig! Det är en gåva att få följa dig och jag är säker på att det också är en gåva till dig själv att få färdas även genom språket.
"Downa" på bara, när du som nu är down. De stunderna är också viktiga att bearbeta, inte bara i dig själv utan också genom "bespråkandet". Och vi, dina nära, får chansen att vara med här också.
Kramar i mängd från MariaL
Att vara ledsen är också att leva.
Snart är du glada, kaxiga, roliga och tuffa Malin igen. Tills dess:
be strong och akta dig för mikroberna! Kram så länge!
Skicka en kommentar