Basilusker

Trött är jag men annars är allt helt ok. Ganska ofta nu för tiden får jag spunk av att vara sysslolös så häromdagen slirade jag iväg i den blöta snömodden i min lilla svarta fara och hämtade Helén och intog lite mat där det fanns fler människor än jag och min familj. Det var underbart att sitta på en restaurang omgiven av en hel hög med surrande människor och få prata om allt och inget med en vän. Fakta är att jag blir enormt less på mitt hem emellanåt, trots att jag älskar våran underbara lägenhet. Men konstigt vore det väl om jag, som den sociala människa jag är, skulle trivas med att inte träffa en jäkel på flera veckor?!

Såhär är det; Min sköterska säger att jag kan umgås med folk och hon säger att jag kan åka och shoppa eller inta en måltid på restaurang… bara jag inte gör det när mina värden är låga och bara jag i övrigt inte umgås med folk som är sjuka på något vis eller har någon i familjen som ligger hemma och kräks… Hennes exakta ord när hon pratade om att jag visst kan åka till exempelvis Birsta var: ”Du behöver ju inte låta någon hosta på dig…”

För mig är det så viktigt att jag får leva ett så normalt liv som möjligt när jag orkar det. Om jag inte får det så tror jag att hela behandlingen kommer att bli jobbigare och att jag kommer att tappa livsglädjen. Så i fortsättningen kommer jag att göra saker som gör mig glad men som inte är idiotiska… alla ni i min omgivning får gärna fortsätta att påminna mig om de olika ”faror” som finns runt omkring mig men ni behöver inte vara övernitiska.

Idag ska jag hålla mig hemma… jag vet att under dessa dagar efter behandlingen brukar mina värden vara skitdåliga så då får jag ju inte utsätta mig för onödiga basilusker.

Så roligt att höra av dig, Annika och nu har jag lagt in min mailadress i profilen. Hör av dig!

Kramar :)