Fredagen den 7 september var jag till vårdcentralen. Då hade jag 3 dagar tidigare upptäckt en knöl liten som en ärta i mitt bröst... "Lika bra att kolla upp på en gång", tänkte jag. Sikken tur att jag gjorde det!
Måndagen den 24 september var jag på mammografi i Sundsvall. Jisses vilken maskin... två plattor som klämmer ihop bröstet så det blir som en pannkaka...på längden och på bredden... jag sa till tanten att "mitt bröst kommer du aldrig att få in i den där mackapären" (Det krävs ju att man har bröst för att de ska kunna joxas med och mina syns bara på nära håll... ;) Men tanten hon bände, slet och drog och vips så var mitt bröst inklämt och utplattat som en liten amerikansk pannkaka...
Mammografin visade nada... men på ultraljudet syntes knölen. Efter cellprovet (huvva) så sa läkaren att hon inte tänkte förbereda mig mentalt på att jag har cancer för det trodde hon inte. Sedan la hon till: "Men det finns undantag". Sedan var det bara att vänta på kallelse från kirurgen.
Den 9 oktober kom jag och min kärlek Royne till kirurgen för att få svar på cellprovet. Svaret jag fick var att provet visade på avvikelse men att man inte var säker och ville göra ytterligare ett cellprov... så fick jag vänta på kallelse igen till mammografin...
När vi gick därifrån tänkte jag.... "hmm avvikelse... jaja då är det cancer med andra ord, vad kan det annars vara"?
I måndags, den 15 oktober, var jag och Royne åter på Sundsvalls sjukhus. den här gången tog läkaren fram den stora nålen och skalpellen.. för nu skulle en större bit vävnad slitas loss... den här gången var det riktigt äckligt men det gick fort! :) Efteråt hade jag samtal med läkaren, som var tydlig med att det tidigare cellprovet visade på stark malignit bla bla bla misstanke och att sannolikheten att det nya provet skall visa annorlunda är enormt liten. Läkaren berättade att det fenomenet hade hänt en gång på de 10 år hon hade arbetat där. Men vi håller tummarna :)
Så på tisdag sker operationen. Det kommer förmodligen att bli så att de tar bort knölen och en cm i området runt omkring. Ryker gör nog också lymfkörteln. Hit är jag med rent mentalt men därefter har jag ingen aning om vad som händer. Har hört någon andas om strålning men jag får återkomma till det.
En sak jag tänkt på är att fy fasen vilken tur att jag kände denna knöl själv! Om jag hade varit 40 år och kommit på mammografin utan att veta om knölen så hade den ju inte synts. Anledningen till att de gick vidare med ultraljud och cellprov var att jag själv hade sökt för att jag hade en knöl. Det får mig att fundera på hur många som skulle kunna upptäckas tidigare om bara ett ultraljud gjordes...
Hur som helst så underlättar det att skriva om detta.
Fakta är också att jag har skitfula öron så tappar jag håret kommer ni se mig flänga runt i olika peruker. Nu är chansen här att testa frisyrer man annars inte vågar... ;)
Mer fakta kommer allt eftersom
Massor av kramar till alla er
JAG LEVER!
10 år sedan
3 kommentarer:
Du är bara för härlig gumman mitt i allt detta elende när man läser så får du mig att skratta.åt pannkakor och öron....
puss och kram
Min älskade vän, jag sitter med hakan i golvet och är bara stum och chockad... Det känns bra i allt elände att du håller fanan högt med din glada person och härliga kommentarer. Jag längtar tills att jag, så här efter alla dessa år, äntligen få en glimt av dina öron igen !! :)) Kram Pillerill
En vän kan bejaka
Och skärpa alla sinnen,
Hon delar gärna tankar,
Drömmar och minnen.
Hon lyssnar och besvarar
Och vågar alltid fråga,
Och när Hon är rädd
Kan Hon få dig att våga.
Hon Står vid din sida
När livet är hårt.
Och Hon får dig att skratta
åt det som varit svårt.
En vän bryr sig om dig
För Hon har dig kär.
Och Hon älskar att se dig
Precis som du är.
(visst är den fin!?skriven av Maria Persson i Umeå)
Hur menar du med öronen? Står de ut eller ser de ut som små blomkål(ar)..?? det ska jag kolla in idag... ;-) Btw så om du blir lite kall om händerna så kan jag hjälpa...låg ett par handskar i min hall. Du kan få dem!!
:-*
Skicka en kommentar