Framtiden

Det var inte så länge sedan jag ofta befann mig i det stora mörkret, tvivlande på om det fanns en framtid för mig. Men det visade sig att jag var lyckligt lottad - plus att jag faktiskt hade bestämt mig för att klara min resa genom snoppogan. Idag lever jag i framtiden.

Det snurrar ganska snabbt just nu, har startat hösten med ett helt nytt jobb och det är otroligt mycket jag måste lära mig. Fantastiskt roligt att utvecklas men gissa om jag snarkar tidigt på kvällarna?

Stugan är snart ett minne blott och byggandet av det nya huset börjar. Tar ju också en del tid, även om det är spännande och roligt.

Genom min resa har jag skrivit om vikten av att lyssna på kroppen och fånga de där stunderna som stärker hela härligheten. Inte hoppa över stärkandet och springa genom livet. Jag tänker än mer på detta nu när livet snurrar fortare och jag tror att jag lyckas ganska bra med stärkandet. Trots lite kvarvarande värk och genomskinliga spöken känner jag mig stark och lycklig.

Jag konstaterar tacksamt att framtiden fortfarande ligger vid mina fötter!