Spindeldagen

En spindel (abnormt stor och läskigt gulbeige) en millimeter från min handled på handtaget på solstolen. Jag rusade upp och hämtade vattenslangen och duschade bort den från stolen. Satte mig sedan i den andra solstolen.

En annan spindel hoppade - verkligen hoppade - och landade på min hand. Hej reaktionsförmåga - smack sa det så flög den vidare i livet med ett jättehopp.

Massa spindlar i olika storlekar på de båda altanerna.
Går aldrig barfota men skulle det mot förmodan hända så står jag aldrig still. Om jag hoppar och studsar med fötterna håller sig spindlarna undan.

Toalettbesök och sedan direkt in i duschen. När jag färdig kliver ur duschen ser jag en jättemördarspindel sitta på väggen bakom toaletten. Vilket betyder att den kunnat hoppa ner på min rygg. Eller i mitt hår. När jag satt på toa. Hemska tanke. Jag bad spindeln - högt - att ge sig ut i naturen. Sa att den fick fem minuter på sig. Gick ut ur badrummet. Återkom fem minuter senare och konstaterar att spindeln utmanar ödet. Eller är döv. Ger den ännu en chans men ingen förändring sker. Hämtar fyra dagstidningar, rullar ihop dem och slänger dem mot spindeln med kraft. Spindeln mosas och väntar nu där på väggen på att Kärleken ska komma hem. Någon måste ju ta rätt på spindelmoset och alla tidningar som ligger slängda runt toaletten.

Själv sitter jag i soffan med fötterna uppdragna under mig. Skriver och kollar ut på havet där en stor motrobåt brummar förbi med hög musik spelandes. Funderar över den spindelrika dagen och konstaterar att det är bra träning. Förr hade jag befunnit mig i stan för länge sedan.