Känns som att jag har skrivit av mig färdigt och att det stöd jag möjligtvis ger, kan jag ge i alla fall. På era bloggar.
Det finns ju gränser för allt liksom...
Fast idag har det varit en konstig dag.
Skulle nog kunna kalla den hormonrubbad.
Eller mig alltså.
Inte dagen.
Tänk att jag verkligen inte gillar att liksom ligga efter nä jag vill ha koll på läget och det har jag inte just nu. Hade planerat att ligga ok i tid men så bara springer timmarna iväg och exet skar av sig tummen så då skickade jag Kärleken att agera ambulans för jag gillar inte blod så mycket. I alla fall inte när det forsar ur ett stort jävla sår djupt ända in till benet... Och hoppsan så var klockan nio och jag har inte hunnit jobba alls och hur fan ska det gå med killen som inte hör att ett e är ett e... eller att ett i är ett i.... ska ju träna på det i morgon ju...
Dags att sätta fart då... suck
JAG LEVER!
11 år sedan
8 kommentarer:
Ta en bloggpaus.. det brukar hjälpa lite... att få tillbaka energin eller inse att man inte behöver blogga mer...
Men ta inte bort bloggen... det är en monument över dig och din sjukdom...
Kram i massor
Pysis
Ja, jag håller med Pysan. Din blogg är jättebra för de som får cancerbesked idag och imorgon! (ve och fasa....). Ta en bloggpaus tills/om du får tillbaka energin igen. Kram
Din blogg betydde allt för hur jag överlevde den första tiden efter mitt cancerbesked i januari 2009. Snälla finns kvar hos oss!
Det kommer att bli tyst efter dig.
;-D
Hoppas på nya tag.
Känner att du behöver lite Philadelphia-kramar!
Kram, kram!
Din blogg betydde massor för mig när jag fick mitt cancerbesked i dec 08. Att se att någon tagit sig igenom cellgifterna vilket verkar ohygglig segt just nu.
Jag drömmer också om en resa till Thailand när det västa är över.
Jag håller med ovanstående talare! Ta en paus och låt den vara kvar! Det är guld värt att få läsa det du skrivit. Själv är jag fortfarande inne och läser tillbaka i tiden!
Men jag vet hur det känns, ibland har man helt enkelt inget att skriva om, eller lust att skriva överhuvudtaget! Ibland vill man kanske inte vara så självutlämnande heller!
Kram K
Tack Pysan och A-K, ska inte ta bort bloggen!
Anonym, oj och tack oj igen. Bara på grund av dina fina ord kan jag tänka mig att blogga vidare... Åh, vad jag hoppas att du mår bra.
surromamman, nya tag blir det kanske men nu måste jag in och kolla hos dig :)
anna, tack och dito!
anonym 2, tack du också och vet du - hur jäkligt det än känns så blir det bättre! Hoppas du får njuta i Thailand!
Kamilla, du har helt rätt!
Kramar :)
Skicka en kommentar