Har tänkt en del… och det jag kom på först var att jag kände mig liksom spänd och fläskig om magen. Sådär så jag var tvungen att dra upp mysbyxorna för att det kändes som om magen trillar (väller) över kanten och lägger sig utanför byxorna. Drar man upp brallorna döljer man valken. Problemet är bara att brallorna blir högvattenkorta och det blir ju också fel. Kallt om anklarna…
Är man naken känner man ju inget tryck och inget väller över någon kant. Fast då kan man ju å andra sidan råka se sig själv. Oavsett nakenhet eller inte så när man sätter sig ner så lägger sig hela härligheten i knäna. Det är inte heller upplyftande. Jag menar, ska man då stå eller ligga hela tiden för att slippa tänka på detta?
Vad har hänt? För en månad sedan kunde jag ju se mig själv i bikini. Då fanns ingen valk. Lite sladder på grund av för få muskler men ingen valk. Nu har det gått en månad sedan vi kom hem och jag har tamigfan blivit med valk! Hur gick det till? Kolla på bilden, ingen valk där inte.
Antar att det beror på det vanliga sättet och jag tänker inte ens nämna det.
Ställde mig på vågen när tankarna närmade sig mörkret. 1,4 kg mer än jag brukar väga. Inga tokmassor med kilon, jag vet, men det stiger ju och då blir jag nervös. Har inte varit en stigare tidigare. Dessutom har varje gram satt sig på magen. Retar mig med sitt häng… Tänk er 1,4 kg på den magen... vällandes ut över bikinikanten...
Nu åker promenadutstyrseln och den där stegräknaren som ligger någonstans… på när sonen ska till skolan. Jag följer honom och fortsätter sedan på en långis. Hoppas att det lilla diskbråcket håller sig på plats. Men jag skiter i det, tänker gå långt.
Valken ska luras åt pipsvängen nämligen.
Då får det kosta lite smärta.
Det kommer att kosta mer än smärta. Inser jag. Tänk er själva att jag i hela mitt liv har haft en så bra ämnesomsättning att jag kunnat stoppa i mig vad som helst, när som helst på dygnet. Inga valkar har vält över några kanter här inte. Från min omgivning har jag fått höra ”Men åh, vad smal du är” och andra saker… oftast med en uppsyn som alltid fått mig att känna mig som någon sorts konstig varelse. Vågar någon någonsin säga ”Men åh, vad tjock du är” till någon som är fet? Nä, knappast.
Alla ni som nu tänker att jag verkar vara en spinkig lyktstolpeliknande mes… vill jag bara säga; Var och en har sin verklighet… ingen kan jämföra sig med någon annan.
Jag tänker ta hand om min verklighet!
6 kommentarer:
Ha ha,känner precis som du skriver. Jag har oxå alltid uppfattats och kallats för smal. Jag är lång (184), och jag vägrar bli tjock, för då blir jag ju stor, vilket skulle vara en katastrof! Har oxå alltid kunnat stoppa i mig vad jag vill utan större problem. Men ett tag nu så har jag också den bekanta fettvalken på magen. Den är otrevlig att ha där och ful! Så jag ska oxå försöka göra något åt min, helst innan Turkiet 6 juni!
Lycka till
kram K
Hej !
Jag "ramlade" på din Blogg igår kväll och läste allt från början till slut. Du skriver verkligen med sådan inlevelse. Jag hoppas jag också kan känna så mycket livsgnista som jag tycker du verkar ha. Jag har mitt jobbiga framför mig. Tjej 45 år, konstaterad bröstcancer i februari, opererades i mars och nu i maj ny operation. Vet inte vilka efterbehandlingar jag kommer få. Jag kommer fortsätta läsa din blogg och önskar dig LYCKA TILL !
Kram Eva
Den där valken är snart ett minne blott ska du se! Bara kämpa lite extra!
Är det du eller din msn som skickar meddelanden med länkar som jag ska öppna? Vilket jag inte gör för säkerhets skull...
Kram på dig!
Hej!
Jajamen, här kommer en fettvalk till.... fattar inte heller att den dök upp så himla snabbt. Jag har tappat midjan, byxorna hänger inte fast, de rullar liksom på valken...
Föreslog för min läkare att vi kunde ta valken vid ev. bröstrekonstruktion så fyller den någon funktion :-).
Hälsning Linda
Kamilla, gah, sommar och god mat? Mja... ;)
Eva, välkommen hit och tack och jag säger till dig som till alla andra; OM du har några frågor som du inte vill fråga här, maila mig gärna! Om jag kan besvara dem gör jag det gärna!
Anna-Karin, messenger har fått spunk. Får sådana länkar själv aav många men jag skickar inte vidare. Har avinstallerat min messenger nu.
Linda, välkommen du med :) Hehe, vad sa läkaren om ditt förslag?
Kramar till er alla!
HAHAHA, åh herregud! det där inlägget var så roligt att jag hade högläsning för arbetslaget! HAHAHAHAH! de undrade varför jag skrattade så mkt så jag var bara tvungen att dela med mig!! HAHAHAHAHHAHAHAHA!!!!! (kan inte sluta)
Skicka en kommentar