Akta er - elak käring

Det är jag det... elak käring alltså.
Det kom som ett poff och satte sig i sinnet.

Tror det var när jag gick in på toan i stugan och såg hur mycket flugor som helst surra och kräla runt på fönsterbrädan. Väckta av värmen. Otroligt äckligt. Blir arg över sånt som är äckligt. På mig själv. För att jag låter mig bli så berörd liksom.

Det kan också ha varit spindeln jag råkade dra fram när jag dammsugade under soffan. Stor som ett hus. Krälandes. Då vrålade jag på Kärleken som fick komma och ta bort. Det gjorde jag med flugorna också. Ropade på Kärleken alltså. Husch för krälande kryp *rysningar*

Eller...

... så var det när vi kom hem från stugan - in i lägenheten - och funderade över var dottern tagit vägen. Ingen lampa tänd. Ingen Elin. Men tvätten hon tvättat låg utdragen ur tvättmaskinen... över maskinen... på golvet... blöt och uppenbart ohängd.

Efter några oroliga och obesvarade telefonsamtal kom - den ohängda - dottern plötsligt hem. Jamen, borde ha fattat att hon hade dragit en sväng till Birsta för att shoppa kläder.

Varför fattade jag inte det?

Jag vet vad jag fattar jag. Jag fattar att jag har sabla första dan på mensen och är jävligt irriterad. Elin har erbjudit 20 minuters massage efter försvinnaincidenten. Till svar fick hon "men välj för fan dina dagar du ska smöra, idag är kanske inte rätt dag!"

Har kommit på Kärleken flera gånger med att snabbt fixa till anletsdragen när jag tittar till på honom. Från flin till låtsat allvar. Smashat honom med scarfen.

Fast sista gången hotade han med att ge igen.

Så nu morrar jag bara.

Kanske ska låta dottern massera mig ändå... tror att jag gör alla sura här hemma nämligen. Förutom Macke då, som är hos sin pappa...