Är jag rubbad?

Varje gång jag gör det mår jag illa innan första ingången. Jag skakar och undrar över hur jag kan vara så förbannat puckad att jag gång på gång gör om samma sak. I och för sig lugnar jag mig efter att ha varit inne en gång men ändå? Varför säger jag ”ja” när jag blir tillfrågad? Varför utsätter jag mig själv för detta?

Sist var det två år sedan… i fjol blev det inget… var ju liksom upptagen med andra saker då. Som att bli skrämd av min egen spegelbild när jag såg mina fiskögon utan ögonfransar, inga ögonbryn och en glänsande ollonskalle. Upptagen av att över huvud taget orka ta mig ur sängen. Upptagen av otrolig värk, ångest och alla andra massa biverkningar av fenomenet bröstcancer under borttagning.

Så är det dags i år igen. För att jag sa ”ja”…
Bilen är uppvärmd så nu ska jag dra på mig stövlarna och bege mig till sminkningen. Klockan sex är det dags att spatsera på scenen och ja… jag tror faktiskt att jag är rubbad. Är dock ganska övertygad om att NU blir det sista gången!