Duger inte det kan väl nån av er komma hit och ta hand om saken? hehe...
Men för dagen har jag en lösning. Ska ta Kärleken i handen nu och leda in honom i sovrummet. Innan brakandet börjar...
Tror faktiskt att det var Yogan som tog kämparandan ur mig. Har ju liksom varit djupt inne i mig själv och tänkt på ingenting. Kändes lite bättre idag med hummandet och är det inte typiskt att då dyker det upp en annan grej som jag måste vänja mig vid.
Detta...
Det snurrades och bankades med den vadderade dunken så det ylade, ven och dovt durrade... och tydligen så är det typ läkande för kroppen. Går liksom in i minsta cell de där ljudvågorna.
Det enda som hände med mig var att jag blev bajsnödig.
3 kommentarer:
Nä, ibland räcker tanken på att man ska ryta till för att man ska känna att vreden sakta lämnar kroppen och man orkar lite till.
Den där grejen gjorde mig oxå lite bajsnödig...bara genom att se på den.... Kram A-K
Vilken följetong ... :D
Det börjar bli spännande.
Skicka upp Marion vet jag!
Attans!
Men när du känner tycker jag du ska gå upp och öppna med frasen:
"Du det är något jag måste fråga. Har du oxå hört att det brakar så fruktansvärt i ledningarna? Det låter nästan som det kommer från din lägenhet när man är nere hos oss, och du måste ju bli minst lika störd som oss på detta.... eller?"
Om han dör av pinsamhet för att du ställer honom mot väggen är väl ett "skitlitet" problem. Mannen har ju uppenbart stora problem med magen! :-)
haha
Skicka en kommentar