Oh hoppsan vad det snurrar i skallen nu.
En salig blandning av minnen av året som gått. Minnen som får mig att le. Minnen som får mig att känna ångesten börja bubbla där i magtrakten, tårarna rinna…
Fast jag förstår att det är bra att inte stoppa undan känslorna. Jag förstår också att det inte är ok att vältra sig i dem. Just nu använder jag minnena för att stötta och hjälpa Johanna, som befinner sig i en liknande situation. Ni som följde mig genom resan, kan ni komma på något som kan stärka och hjälpa någon som också står bredvid men ändå befinner sig mitt i?
Det måste vara ett ypperligt sätt att använda dessa minnen på.
JAG LEVER!
11 år sedan
2 kommentarer:
omtanke kanske och en gnutta positivism? det är jag till 100 % säker på att du är rätt person att ge! SES SNART! PUSS
Du är den bästa f.d extradotter en f.d. extramamma kan ha! ;) Underbart att träffa dig och krama på dig, på måndag får jag rå om dig hela kvällen - lovely! :)
Skicka en kommentar