torsdag 11 december 2008

Värdelöst vetande...

Minns inte om jag tidigare har nämnt något om mina bröst… eller förlåt jag har ju skrivit massor om mina bröst har ju för tusan haft snoppoga men jag menar att jag inte vet om jag har berättat om just detta? Det känns som om jag har berättat om detta men jag har letat och hittar inget så… Skit samma, upprepning kan vara bra och nu har det kommit in mer information…

Ok, känslorna var ju många och omtumlande vid snoppogebeskedet. Levde som i en bubbla första tiden och fattade knappt vad som hände. Rädd som bara den, vad skulle hända var jag dömd att dö eller skulle jag få leva vidare? Sååå många funderingar men efter att ha plågat mig ett bra tag med chocken och existentiella frågor blandades det hela med tappra försök till överlevnad. Genom att försöka hitta vägar till att klara av situationen tog jag tag i helvetet så gott jag kunde. Fortfarande med all rädsla och alla tankar men med ett måste av att jag skulle klara tiden som skulle följa.

Kunde jag hitta något positivt i det hela? Och självklart kunde jag det för jag är helt övertygad om att det alltid går. Alltid!

En sak som slog mig var att det var då en jäkla tur att det var mitt högra bröst som var drabbat av snoppoga. Det vänstra bröstet har nämligen alltid varit aningens mindre än det högra och jag resonerade som så att om en tårtbit skulle skäras bort av mitt högra bröst så kanske de skulle bli lika stora (små). Ser ni vilket positivt tänkande?

Nu har operationerna genomförts, cellgifterna intagits och strålningen strålat klart. Hur är det då med mina bröst? Finfint kan man tänka om man är positivt lagd, vilket jag är. Som ni redan vet.

Faktum är att mitt HÖGRA bröst har blivit ännu större. Tänk er en tennisboll bredvid en halvt vattenfylld kondom. Så ser mina bröst nästan ut i dagens läge. Men jag är positiv.

Hur kan detta vara möjligt, undrar säkert ni ivriga att höra slutet på denna högst intressanta berättelse som för övrigt börjar bli alldeles för lång…

Strålningen gör att bröstet liksom sväller.
Strålningen gör att köttet liksom drar ihop sig och på något vis blir bröstmassan en massa år yngre. Så med andra ord har cellgifterna sett till att mitt vänstra bröst har åldrats en sisådär kanske 15 år… medans strålningen har föryngrat mitt högra bröst med kanske lika mycket.

Mina bröst har alltså en åldersskillnad på ca 30 år… fatta det ni… och glöm bildbevis…

Sicken jäkla tur att jag redan har kille… ;)

Inga kommentarer: