Klagomuren

Hela kroppen tar stryk av Herceptinet. Sprickorna på händer och fötter har jag nämnt tidigare och de fortsätter stanna kvar, trots att jag smörjer som en dåre. Fingrarna har tappat lite känsel och fotsulorna känns som om de är stora och svullna. Det gör ont att gå på dem ibland. Det får mig att känna mig som en gammal tant. Har svårt för att äta eller dricka varmt och/eller kryddstarkt och är dessutom extra känslig för kyla och värme. (Ännu värre tantvarning...)

Häromdagen tappade jag upp ett bad – ah så skönt att ligga där med en god bok och bara njuta av det varma vattnet… vippa lite på tårna och blåsa iväg skummet som försökte fastna på hakan. Som vanligt drog jag på ordentligt med värme och när vattnet fyllt karet stängde jag kranen och klev i med ena foten – AARGGGGHhhh- för att snabbt rycka tillbaka den och plaska ner mattan för fullt med vatten. Det kändes som om jag skållat foten… Tappade ur en hel del av varmvattnet och fyllde rejält med kallt (!) innan jag kunde kliva i igen.

På något vis är det som om både skinnet och naglarna har blivit tunnare och därför känsligare. Som om några lager av mig har skalats av. Blottat den känsliga Malin därunder… pansarskyddet borta med andra ord… kanske nyttig tanke att använda på andra saker i mitt liv. Eller inte.

Hur som helst så vet jag att det inte är en vanlig biverkning på Herceptinet men en biverkning är det.

Tappar ögonfransar igen nu också. Skit.
Tänk sista Herceptinbehandlingen i slutet av maj – Jihaaaa!