Det måste vara lätt att bara ramla in i gamla hjulspår. Det är livet som pockar på och lurar en. Livet snurrar ju liksom vidare och det som har varit blir verklighet igen.
Det är min rädsla just nu.
För även om jag tyckte att mitt liv var bra innan snoppogan så har jag ju fattat att en förändring är av positiv art. För min insida liksom. Min insida mår bra av det nya. Fast jag märker att det är lätt att ramla tillbaka och att det är svårt att ge sig fan på att förändra.
När jag tänker efter så inser jag att det vore för jäkligt om jag inte skulle lyckas med detta när jag har lyckats med andra skitsvåra saker.
”Detta” står för – egentligen – små förändringar i livsstilen. I livstänkandet. Fylla på livet med bra vanor och hoppas att de slår ut de dåliga… De nya vanorna är trevligare och snällare mot mig. För något jag verkligen har insett är att jag bara har en kropp. Bara en hjärna. Inte kan det vara någon annans skyldighet att ta vara på och se till att dessa saker fungerar på bästa sätt?
Nä, det är mitt ansvar. Jag väljer att må så bra jag kan och jag hoppas och tror att jag lyckas mer och mer för varje dag.
JAG LEVER!
10 år sedan
4 kommentarer:
Svar: Hahahaha... det är så att man lär sig nya saker varje dag, och just idag var det dags för dig att läsa dig att namnet innehåller en länk! ;-)
Tack för att du gillar headern jag har. Den har jag tagit själv en tiiiidg morgon på Ekerö. Fler av de bilderna finns under arkivet, 20:e april. Titta gärna. Jag älskar dom bilderna. De är som balsam för själen.
Hejsan Malin. Jag har läst att du vill att vi skickar in våra pinsamheter, men har inte sett att nån har glatt dig med detta, så nu gör jag det (har många pinsamheter i bagaget)
När jag var nyfärdig sjuksköterska så jobbade jag på sjuhuset i Sundsvall. Jag hade en farbror som var dålig. Han hade parkinsson som grunddiagnos och var där för medicinjustering av parkinssontabletterna. Han hade utslag över hela bålen och i ansiktet-medicinbiverkan var min diagnos. Eftersom man som ny ssk, när man ringer och söker doktorer har en ren och skär skräck inombords eftersom man lika gärna kan få en utskällning för att man stör dom, så var jag förberedd till tänderna. Hade läst på ordentligt om min patient och var mentalt redo för en ev. sammandrabbning med medicinjouren. Ringde och berättade hur det var ställt med farbrorn. Så frågade doktorn om patienten hade Urtikaria? Nä han har Parkinsson sa jag.....då skrattade doktorn lite lätt och frågade sen om han hade utslag på kroppen!.....Urtikaria betyder utslag....som orsakas oftast av läkemedelsbiverkan. Gissa om jag skämdes!! Men jag glömmer aldrig bort vad Urtikaria betyder iaf ;)
Så...nu har jag delat med mig av mina jobbpinsamheter...
Kramar Marie
Älskade vän, det är så svårt att hålla kvar alla nya vanor när omgivningen lever i de gamla.
Man blir varse om att många vanor är rotade sedan långt tillbaka- förmodligen sen man var liten. (tänker man efter handlar ju många av de vanor vi har om våra värderingar)
Mitt tips är att koncentrera sig på vilka av de nya vanor man vill hålla kvar vid resten av livet. Det krävs så mycket energi att försöka hålla kvar vid alla...
Trots allt återgår vardagen till det "normala" förr eller senare, på ett eller annat sätt, och tom en förkylning känns förJävlig (som du nämnt tidigare) Det kunde man inte tro att man någon mer gång skulle komma att tycka när kroppen och hjärnan var utslagen av alla biverkningar som cellgifterna ger (kan ge). Då satt man där och sa "Jag skall aldrig mer gnälla över lite snuva..."
Det slank ur många andra kommentarer också tex "Jag skall inte gnälla över att jag har buskiga ögonbryn eller att håret känns risigt"
Men nu har jag insett att det funkar inte att inte få gnälla lite ibland...
och faktum kvarstår, det Är jobbigt att vara förkyld även om man haft cancer, ögonbrynen Är buskiga trots att man ett tag var överlycklig över att de kommit tillbaka och håret Blir slitet!
(Lite ytligt kanske, men ett bra exempel på hur man ändrar sina tankar och värderingar)
De gamla hjulspåren är djupare än man tror och många av dem visar sig också innehålla trygghet.
De nya är en härlig utmaning som fler borde få möjligheten att utforska!
Kram på dig och
Lycka till!!!
Jupp - underbara bilder!
Mary - tack för att du delade med dig!
Lizzy - jepp jag är med! :)
Skicka en kommentar