Evighetens lilla kick?

Laga mat som en galning i en evighet för att sedan äta upp evigheten på ett litet kick? Planera platsen i kylskåpet för att det ska gå att stänga.
Tillbringa ofantliga timmar vid diskbänken för att plocka rätt på all disk och alla rester. När det är klart är det dags att plocka fram allt igen för nästa måltid.
Ska det vara en fröjdefull jul det?

Igår satt jag och Kärleken och sökte på nätet efter någonstans dit vi kunde åka med maten. Till bättre behövande. Människor som kanske inte har råd med julmat. Men vi lyckades inte hitta och det kändes hemskt. Vi vältrar oss och andra kanske inte ens kan knapra liksom. Om ni fattar. Och jag som inte ens gillar julmat dessutom.

Min kropp och min hjärna är inte van vid att serva och dona som den har gjort dessa dagar, så nu är jag i stor saknad av energi. Värktabletterna mot sabla smärtan hjälper dessutom föga. Försöker ladda för fullt nu och brukar delvis göra det genom att skriva av mig. Just nu har jag lite svårt att skriva då fingrarna är fulla med sprickor. Det är förresten fötterna med och jag fattar inte hur så små sår kan göra så ont.

Det bästa med julaftonen är att se barnen – och självklart framför allt Max – bli så lycklig över julklapparna. Glädjen och gemenskapen är guld värd. Jag är tacksam över att få tillbringa julen med människor jag tycker om. Tacksam är jag också över att Max pappa och syrror var med oss på kvällen.

Resten skiter jag gladeligen i och nästa år funderar jag på att skapa en ny mattradition, vad sägs om en vanlig god middag som inte behöver förberedas veckor i förväg?