Så känner jag mig idag. Kärleken är i stora staden så jag tog lilla svarten och körde själv till sjukhuset. Ungefär halvvägs slog tabletterna till. De jag måste ta för att inte få konstiga reaktioner av herceptinet. Bam, sa det och sedan fick jag hålla båda händerna på ratten och inte köra över fartbegränsningarna. Lite läskigt var det. Men jag var snart på sjukhuset och så var det dags igen. Som vanligt hade jag emla på så ont gjorde det inte att köra in den fläskiga nålen genom huden och in i porten.
Vi räknade ut idag att jag har 9 gånger kvar, vilket betyder att jag är klar i slutet av maj... längtar och jisses vad skönt det ska bli när venporten är borttagen. Med ärr men utan en rund liten dosa som sticker ut som om jag vore en alien...
Suck, är urlakad... som sagt... tror jag ska krypa ned i sängen med senaste avsnittet av desperate... bli lite gladare. Somna och vakna med ett leende i morgon.
Förra gången jag fick herceptinet hade jag roligare. Det måste ha berott på plåstret... Eller vad tror ni?
3 kommentarer:
I like the plåster!
HAHAHA Underbart plåster, det passar dig!!
Vilken tunn nål! Undrar varför de sätter en trevägskran så att du inte kan ta bort den. Det är mycket skönare med en helt vanlig slang utan den där stora klumpen på slutet. Men du kanske inte behöver ha dina nålar i så länge? Jag är ju ingen cellgiftsexpert. Men portar är en gudagåva, det är då ett som är säkert.
Skicka en kommentar