Gha!

Det känns som om jag står vid spisen och diskbänken hela dagen lång fast jag inte gör det. Diskmaskinen pajade förra veckan. I lördags köpte vi papperstallrikar och plastbestick, våga vägra tokdiska på en 40-årsfest. Enklare att stoppa allt i en sopsäck och slänga. Eller förlåt vi tänker ju på miljön så vi stoppade grejorna i två sopsäckar… en för papperstallrikarna och en för plastbesticken. Men nu diskar jag igen och funderar allvarligt just nu på varför jag skriver detta i jag-form… borde vara i vi-form. Sambon går fri då han gör så mycket annat men barnen? Skulle inte tro det…

När det är dags att diska efter middagen kommer schemat att vara klart. Det blir ett komplicerat schema… har ju två barn så vad sägs om varannan dag?

Annars sågas det och springs inne i mitt ben en hel del men det är alltid som värst när jag har suttit för mycket eller ägnat mig åt olika övningar... Hehe nä era fulingar med snuskiga tankar det var inte så jag menade… hur som helst gör liggande övningar att smågubbarna lugnar sig! (Det där lät inte som jag menade men skit samma och eftersom smågubbarna nu har visat sig vara ena riktiga små elaka äckel intensifieras mina ansträngningar att göra mig av med dem).

I skallen formas det sakta men säkert vilda kvinnliga krigare, som kommer att vara omöjliga att besegra!