Inte fisköga igen... :(

Började inte jobba den första oktober utan tog beslutet att vara fortsatt sjukskriven på heltid. Eller rättare sagt så tog min onkologläkare det beslutet. Så nu har jag mer tid på mig att hitta balansen. Börjat gå på sjukgymnastik och hoppsan musklerna finns kvar, de behöver bara väckas. Skakas till liv igen…

Så nu skakar jag liv i musklerna och försöker få vågen att väga jämt… står inte direkt jämfota med benen, känns ojämnt och lite skakigt. Fast vägen mot jämnare mark känns solklar, har med andra ord insikter och verktyg nog för att nå målet. Hä ä skönt.

Minns att min sköterska sa att man inte får några biverkningar av Herceptinet. För någon vecka sedan började jag tappa ögonfransarna – inte direkt roligt med tanke på att de precis växt sig långa och tjocka. Var in och läste på biverkningar och där står att färre än 10 av 100 får den biverkningen… Självklart blev jag en av ”färre än 100” – surt som fan. Har inte tappat allt ännu men det är på g. Nu håller jag på med en stor och viktig utredning – kan man använda lösögonfransar på ett lätt och snyggt sätt? Några tips till en som inte vill ha fiskögon ännu en gång?!

Franslös (under cellgiftsbehandlingen) = fiskögon = glöm det, en gång räcker! Kolla, ollonskallen glimtar med sin blanka framtoning.